Liljebaggar
Liljebaggar: Liljornas Plåga i Trädgården
Så var det dags igen! Så fort vårsolen börjar värma och liljeskotten skjuter upp ur jorden, är de där som på beställning — liljebaggarna! Det är nästan aldrig en fråga om om, utan när, de kommer. Har du inte en otrolig tur att slippa dem så är det bara att vara beredd!
Man blir lika irriterad varje gång man hittar dem på sina liljor, för ofta har de redan hunnit göra många hål på de spirande liljebladen när man ser dem. Särskilt lockande verkar madonnaliljor och martagonliljor vara, men alla sorters liljor duger. Kanske hör Lilium speciosum, med sina något läderartade blad och oftast lite skuggiga placering, inte till baggens absoluta favoriter—men provsmakar, det gör de ändå. Också andra liljeväxter än de egentliga liljorna, som kejsarkronor och kungsängsliljor (Fritillaria), går bra att mumsa på för dem.
Liljebaggens Utseende och Livscykel
Den fullbildade, vackert lackröda liljebaggen, Lilioceris lilii, blir 6–8 mm lång och övervintrar nere i jorden. Så snart vårsolen värmer kommer de upp till ytan för att para sig — dessutom kan de flyga, vilket gör att de snabbt hittar nya planteringar! De lägger klungor med orangefärgade ägg på bladens undersida, och efter cirka två veckor kläcks äggen. Ibland kan det hinna bli två generationer under en och samma sommar.
Angrepp och Bekämpning
Både de vuxna baggarna och deras glupska, snorliknande larver utgör ett rejält gissel och är bland liljornas värsta fiender i trädgården. Larverna är kanske de mest förödande, där de dolda under bladen bäddar in sig själva i sin egen rödgrönsvarta avföring – en oaptitlig syn för både trädgårdsägare och eventuella rovdjur. Lämnar man dem ifred riskerar man att de kaläter hela växten, utom den hårdaste stjälken.
De vuxna baggarna sitter gärna öppet och blänker röda i solen. Men så fort de anar fara – känslan av vibrationer, din skugga eller hand – släpper de från bladet, faller pladask till marken och vänder snabbt upp den svarta undersidan för att försvinna i jorden. Då gäller det att stå stilla tills de börjar röra sig igen, för att snabbt fånga dem. Lägg dem på ett hårt underlag och trampa eller kläm ihjäl dem. De kan låta gällt vid beröring, vilket förklarar varför de ibland kallas ”liljetuppar” i andra språk! Tycker du det är obehagligt att klämma ihjäl dem kan du alltid ha med dig en burk med en skvätt t-sprit och slänga ner dem där — spriten bedövar dem direkt och de drunknar snart.
När äggen kläcks till larver och du hittar de geggiga klumparna under bladen, är det dags att ta fram rejäla gummihandskar. Dra utmed bladen, samla ihop larver och skölj av dem i en spann vatten. Töm sedan vattnet på ett hårt underlag och trampa ihjäl eländet, så är du säker på att du blivit av med dem.
Biologiska och Alternativa Metoder
Kom också ihåg att det finns biologiska metoder och alternativa medel för att minska problemen, som att spraya med starka chilisåser eller vitlökssprej, även om man alltid bör prova sig fram till vad som fungerar bäst i den egna trädgården. Ibland kan man få hjälp av naturliga fiender, såsom parasitsteklar, även om det ännu är ovanligt i svenska trädgårdar.
Liljebaggen är idag spridd över stora delar av landet och ett känt problem i många trädgårdar. Det gäller att vara ihärdig och hålla utkik — för gör du ingenting, kan du vara säker på att få se dina liljor helt uppätna!
Lycka till!
Relaterade bilder
Obs! Om du vill använda texten online: länkarna är integrerade enligt anvisningarna och övrig formatering (kursiv, fetstil etc) kan anpassas efter behov.