Latin-lista på färger
Latin-lista på de vanligaste färgbeskrivande termerna i växtnamnen
Här följer en liten latin-lista på de vanligaste färgbeskrivande termerna i växtnamnen:
alba, album, albus
vit
albida, albidum, albidus
vitaktig
argenteo-, argentea-, argenteum, argenteus
silver
aurea, aureum, aureus
guld-, gyllene
bicolor
tvåfärgad
candida, candidum, candidus
lysande vit
colorata, coloratum, coloratus
färgad
discolor
två-färgad
flava, flavum, flavus
ljusgul
glauca, glaucum, glaucus
blågrå
lutea, luteum, luteus
gul
maculata, maculatum, maculatus
brokig, fläckig
marginata, marginatum, marginatus
kantad, alltså kanten är i avvikande färg
multicolor
flerfärgad
picta, pictum, pictus
'målad', sirlig, brokig
purpurea, purpureum, purpureus
purpurfärgad
reticulata, reticulatum, reticulatus
nätlika bladnerver
resea, roseum, roseus
rosa
rubra, rubrum, rubrus
röd
sanguinea, sanguineum, sanguineus
blodröd
striata, striatum, striatus
randig, strimmig
tricolor
tre-färgad
variegata, variegatum, varigatus
brokbladig
versicolor
flerfärgad
Så om du stöter på sådana beskrivande artnamn, så förstår du hur växten kan se ut.
Några exempel: Amaranthus tricolor = tre-färgad rävsvans, Sisyrinchium striatum 'Variegata' = randig, brokbladig gräslilja etc.
Som du ser, kan orden förekomma både som artepitet eller som namnsort, i det sistnämnda fallet är de inom enkla citationstecken och med stor inledningsbokstav.
En del växter kontrasterar med hjälp av en vit eller gul bladkant, marginata. Det blir mycket elegant, geometriskt.
Oregelbunden brokighet i form av fläckar och stänk förekommer, maculata, liksom kontraster i bladnerverna, reticulata.
Strimmiga blad, striatum, både horisontellt och lodrätt finns också.
Mönstret och färgen/färgerna kan vara starkt avgränsade, eller mjukt, oregelbundet övergående i varandra, som i en akvarellmålning.
Som vanligt är en fin trädgård en skön blandning och balans mellan de växter du valt.
De brokbladiga växterna hjälper till att ge en vision av rörelse och djup i allt det gröna.
Du uppfattar ett större blad och en enklare form som mera effektfull, mera skulptural än de brokigare sorterna.
Växter innehållande vitt och gult är de som bäst drar till sig ögats uppmärksamhet.
Mycket effektfullt är alltså att låta någon av färgerna i den brokbladiga växten gå igen i de växter som angränsar, i blom- eller i bladfärgen.
Se till att grupper av växter som innehåller variegerade exemplar inte kommer för nära varandra. Låt dem få lite inbördes avstånd för att skapa spänning i trädgården. Vissa växter gör sig bättre om de kan avnjutas på nära håll, som i kanten på en gångväg, en upphöjd rabatt, vid en sittplats. De kan också med fördel placeras i en kruka.
Naturligtvis passar brokbladiga växter mycket bra i ett woodland, där de mjuka skuggorna sveper över marken och får de brokbladiga att lysa extra hemlighetsfullt.
Tänk på att de brokbladiga växterna generellt, naturligtvis med undantag, är lite svagare och mindre blomvilliga än sina helgröna släktingar. Ett bra skydd är ofta nödvändigt, särskilt för de med tunna löv. De starkt vit- och gulvariegerade kan bli bruna om de utsätts för stark sol, vind eller stark kyla. Många mår väl av vandrande skugga.
Vissa brokbladiga växter med många starkt kontrasterande färger kan verka onaturliga. Användes med sparsamhet och eftertanke.
På vintern ger de vintergröna, variegerade växterna liv åt t ex mörka barrväxtpartier.
I blomsterarrangemang passar de brokbladiga växterna väl in som accent till de övriga.
Trädpion med Cornus alba 'Var'
Iris laevigata 'Var'
Lamium 'Golden Anniversary'