Krolliljor

Krollilja (Lilium martagon) – odling, egenskaper och skötsel

Krolliljan (Lilium martagon) är en av de äldsta kulturväxterna bland liljor och har en självklar plats i den svenska trädgårdshistorien. Redan på 1600- och 1700-talen prydde den skuggiga hörn i slottsträdgårdar och på torparens gård, där dess små, krusiga blommor stack upp ur grönskan under lövkronor och större träd. Det är just denna förmåga att trivas i dunkla, halvskuggiga till skuggiga miljöer som gett den folknamn som "skugglilja" och, beroende på det turbanliknande utseendet, även namn som "turbanlilja" eller "turkmössa". Namnet martagon betyder just "turbanliknande", och syftar på de bakåtböjda och krusade kronbladen som är kännetecknande för arten.

Art och variationer

Med krolliljor menar man oftast den rena arten Lilium martagon, men även hybrider och närbesläktade former räknas ibland in. Andra liljor med krusade kronblad kallas vanligen turbanliljor, men systematiken kan variera.

De flesta vildväxande martagonliljor förekommer i Europa – från det sydliga Spanien till Mellaneuropa, men arten har också spritt sig österut, och kan hittas i bergsområden i Asien, till exempel i Turkiet, Sibirien och Mongoliet. I Sverige förekommer krolliljan naturligt förvildad på vissa platser, ofta där den undkommit från gamla trädgårdsplanteringar.

Blomningen sker från slutet av maj till augusti, beroende på växtzon och läge. De vanligaste färgvarianterna är purpurrosa eller lilarosa, med mörka prickar på blombladen. Bland odlade sorter är den helvita varianten 'Album' eller var. album särskilt populär. Trots sin skönhet är den lika härdig som den rosa typen och kan odlas i nästan hela landet, vilket gör krolliljan till en av de allra tåligaste liljorna för nordiskt klimat.

En särskild variant som uppskattas av samlare är var. cattanie, som kännetecknas av kraftiga, glänsande vinröda blomblad och en vithårig päls runt knopparna.

Växtsätt och plantering

Krolliljan blir ofta mellan 1 och 1,5 meter hög, även om mindre exemplar förekommer. Bladen sitter i kransar runt den kraftiga stjälken, och blomklasarna kan innehålla både få och många blommor. Löken är gul och äggformad, ganska stor i förhållande till plantan. Den planteras med spetsen uppåt, cirka 10 cm djupt.

Den är relativt anpassningsbar vad gäller jord – så länge jorden är väldränerad och inte för blöt. En mullrik, näringsrik och gärna lätt sandblandad jord ger särskilt fina resultat. Krolliljan uppskattar också att gödslas med benmjöl på hösten, samt att vattnas vid långvarig torka.

När det gäller placering i trädgården trivs krolliljor bäst i halvskugga, men klarar även soligare lägen. Ofta sägs det att "ju skuggigare plats desto vackrare liljor". I praktiken växer de dock mycket bra även i mer solöppna miljöer, om jorden är sval och inte torkar ut.

Förökning och sådd

Krolliljor går att föröka antingen genom frösådd eller via lökfjäll.

Frösådd

Fröna bör sås färska efter avmognad på hösten. Lämplig metod är att använda en kruka med dränerande material i botten, näringsrik blomjord och ett översta lager såjord. Fröna placeras ovanpå och täcks med ett centimetertjockt lager grov sand eller smågrus. Krukan får stå utomhus på skyddat läge över vintern, gärna under snö. Ofta gror fröna i det fördolda första året och utvecklar rötter, utan att något syns ovanför jord. Små strån dyker ibland upp andra eller tredje året. Plantera ut försiktigt när plantorna börjar bli lite kraftigare, men ta inte isär dem utan sätt hela klumpen på en plats. Först efter 5–6 år kommer de första blommorna.

Lökfjällsförökning

Ett snabbare alternativ är att ta några lökfjäll och lägga dem i en plastpåse med lätt fuktad björnmossa (spagnum) eller perlit. Blås upp påsen så det blir luftigt, förslut, och placera på ett varmt ställe, t.ex. ovanpå kylskåpet. Lufta ibland och kontrollera så att fjällen inte torkar eller möglar. Små minilökar bildas vid fjällets bas efter några veckor. Dessa planteras grunt i kruka, får växa tills de etablerat sig (gärna nedgrävd kruka över vintern). Efter ett par år kan de planteras ut.

Sjukdomar och skadedjur

Trots sitt robusta rykte kan krolliljan drabbas av vissa sjukdomar och skadeinsekter:

Gråmögel (Botrytis): Vanligt i fuktiga perioder. Rödkantade fläckar på blad och stjälkar är ett varningstecken. Ta bort angripna växtdelar och förbättra dräneringen. Kraftiga angrepp kan kräva att hela plantan tas bort.
Virussjukdomar (liljemosaik): Orsakar mosaikmönstrade eller döda fläckar på blad och kan leda till missbildade plantor. Drabbade plantor bör tas bort och brännas.
Bladlöss: Angriper gärna knoppar. Tas bort för hand eller bekämpas med pyretrinspray.
Liljetrips: Har spridits via import, särskilt från Holland. Angriper både blad och lökar som får insjunkna, röda fläckar. Lökar behandlas med 5 % såpspritlösning i en halvtimme och jorden bör bytas innan omplantering.
Lilljebaggar: Den mest utbredda skadegöraren. De vackert lackröda baggarna och deras svartkladdiga larver är effektiva blad- och knoppätare. Samla för hand – helst på morgonen när de är stela efter natten.

Sorter och hybrider

Förutom den rena arten finns flera odlade former och hybrider, många med unika färgkombinationer, ofta svårare att hitta i vanliga plantskolor men möjliga att beställa via postorder:

'Claude Shride': Mörkt purpurfärgad med få gulorange prickar och lite "rufsiga" kronblad.
'Dalhansoni': Kastanjebrun med gul mitt och gula prickar.
'Harvest Gem': Vit som åldras till ljusgul, smala purpurfärgade streck.
'Orange Marmelade'/’Tsinson': Orange i dämpad ton utan prickar, saknar pollen.
'Paisley Hybrids': Gulbruna i olika nyanser med purpurbruna prickar.
'Pink Taurade': Gula blommor, rosa spetsar och lila prickar.
'Purple': Djup mörk purpur, nästan inga prickar.
'Terrace City': Guldgul blomma med rosa skiftningar.
'Tsingense': Orange med små, mörka prickar.

Hybridernas utséende kan du se exempel på via följande bilder:
[Lilium martagon, hybrid 1](https://odla.blob.core.windows