Konvaljbuske
| Månadens Växt i juli 2000 är Konvaljbuske, Clethra alnifolia
SKIR TRÄDGÅRDSBUSKE MED SENSOMMARDOFT Till Månadens växt i juli har valts konvaljbuske, en riktig gammeldags sommarbuske. Nu slår den ut i full prakt med skira, oftast gräddvita blomspiror. De har dessutom en härlig doft och uppskattas också av fjärilar. Konvaljbuske, Clethra alnifolia, hör till de gamla mormorsbuskarna som under en tid inte gjort så mycket väsen av sig i trädgårdarna, men som man alltid blivit lika glad av att se - och lukta på. För som det svenska namnet antyder, så har de en härlig doft av konvalj. Och nu när vi åter sätter värde på anspråkslösa växter och ljuv doft, så har konvaljbusken åter fått sin givna plats i trädgårdarna. Konvaljbusken har också den goda egenskapen att den slår ut sina skira blomspiror under senare delen av juli, när många andra av de blommande buskarna har blommat färdigt för den här gången. Dessutom blommar de både rikligt och länge. I vårt klimat blir konvaljbusken drygt 1 meter hög. Den förgrenar sig från marken och får med tiden en allt rundare form. Hela busken översållas med början i juli och under augusti-september med gulvita, ulliga blommor i långa, fjärilslätta blomsamlingar. Bladen är mörkgröna, friska, glänsande, på något bågnande grenar. På hösten blir bladen gulröda. En sort som är värd extra uppmärksamhet är 'Pink Spire' vars långa blomhängen går i en ljust rosa, nästan vit färg. Med sin blomrikedom och härliga doft bör konvaljbuskarna ha en framträdande plats i trädgården, i ett öppet men vindskyddat läge. De klarar sol eller halvskugga. De kan planteras som solitärer eller tillsammans med andra surjordsväxter. De trivs bra och är mycket dekorativa t ex tillsammans med Rhododendron, Azalea och senblommande ljung eller med olika slags barrväxter. Familjen Clethra, som konvaljbusken tillhör, är släkt med ljungväxterna och växer naturligt i sumpmarker och fuktiga skogar i Nordamerika. Därför trivs de bäst i mullrik, fuktighetshållande jord som är naturligt sur eller uppblandad med kalkfri torvmull. Den är härdig till Stockholmstrakten men behöver skyddas vid (sträng) kyla. |
|
