Kermesbär

Amerikanskt kermesbär (Phytolacca americana)

Amerikanskt kermesbär (Phytolacca americana, synonymt med P. decandra) är den enda representanten ur Phytolaccaceae-familjen som odlas i Sverige, trots att familjen omfattar runt tio arter. Denna ståtliga perenn bildar snabbt täta bestånd och kan i välmående skick bli upp till 2,5 meter hög och nästan lika bred, vilket gör att den verkligen tar plats som ett iögonfallande inslag i trädgården.

Utseende och växtsätt

Det mest karakteristiska draget hos amerikanskt kermesbär är de glänsande, rödsvarta bären som mognar i etapper – från ljusgrönt, genom olika stadier av rosa och vinrött, till nästan svart. På en och samma planta kan man ofta se allt på en gång: blomknoppar, blommande klasar av små rosavita blommor och bär i olika mognadsstadier.

Blommorna är relativt oansenliga men charmiga, ca 15 cm långa klasar som först växer upprätt men som senare böjer sig av bärens tyngd. Blomningen inleds i juli och fortsätter långt in på hösten tills frosten tar växten.

Även om kermesbär till formen kan likna en buske, så är det i själva verket en perenn som varje höst vissnar ner och skjuter nya, köttiga, rosa till vinröda stjälkar från en kraftig jordstam följande vår. Detta gör att plantan ofta ökar snabbt i storlek om växtförhållandena är goda.

Bilder

Odling och placering

Kermesbäret trivs allra bäst i lucker, näringsrik jord med god dränering och föredrar ett halvskuggigt, vindskyddat läge – även om den också klarar sol. Den tål visserligen några minusgrader, men eftersom de köttiga stjälkarna snabbt kollapsar efter första frostnatten, behöver växten oftast vintertäckas med torra löv och granris för att övervintra även i södra Sverige. Med ordentlig vintertäckning kan den odlas ända upp till zon 4.

Förökning och varianter

Förökning sker lättast med frösådd; både den helgröna arten och den brokbladiga varianten – Phytolacca americana variegata – ger till största del avkommor med samma bladmönstring, då dessa fröplantor är fröäkta. Det går även dela stora plantor, men tekniken är lite vansklig eftersom de tjocka rötterna är sköra och lätt går av.

Användning och toxicitet

Bären har genom historien både använts och avråtts ifrån att användas – till färgning av vin och konfektyr, eller ylle och silke, då de ger en djup violett nyans. Det är dock viktigt att veta att både bär och frön är giftiga. Huvudämnena, såsom phytolaccatoxin, kan ge illamående, kräkningar och diarré och även andra allvarligare förgiftningssymtom. Kermesbär bör alltså inte förtäras annat än med stor försiktighet. Blad har tidvis kokats och ätits, men detta sker på egen risk och rekommenderas inte.

En intressant, nyare tillämpning är att saft från kermesbär utspädd med vatten visat sig effektiv mot spanska skogssniglar i försök vid SLU.

Bilder

Skötsel och problem

Amerikanskt kermesbär är en odlingsvärd och ovanlig prydnadsväxt som sällan drabbas av sjukdomar eller skadedjur. Dess storlek, frodiga växtsätt och vackra färgskiftningar gör den till ett exotiskt och färgstarkt inslag i större trädgårdar, gärna som solitär eller i bakgrunden av rabatten.