Grön slanggurka
Samlad information om odling och skötsel av slanggurka (Cucumis sativus, Cucurbitaceae)
Att odla slanggurka i Sverige kräver extra omsorg, då gurkan är känslig för både kyla och ojämn vattentillgång. Med rätt placering, näringsrik jord och god skötsel får du dock rikliga skördar av friska, saftiga gurkor.
Växtplats och jordmån
Slanggurka trivs bäst i ett soligt och varmt läge med fuktighetshållande, lucker, mullrik och näringsrik jord. Ett pH-värde på cirka 7,0 är optimalt. Växthusodling rekommenderas starkt i svenska förhållanden, då gurkan är mycket känslig för kyla och frost, och växthuset ger stabilare och varmare mikroklimat. Jorden bör förberedas noggrant med rikligt av väl komposterad stallgödsel eller brunnen kompost. Tänk särskilt på att tillföra kalium då gurka har ett högt kaliumbehov för att utveckla friska plantor och saftiga frukter.
Tips för bästa jordförberedelse
- Blanda ner kompost eller stallgödsel året innan odling för optimal näring.
- Säkerställ att jorden dränerar väl för att undvika stående vatten.
- Använd marktäckning som exempelvis gräsklipp för att bibehålla jämn fuktighet.
Sådd och förkultivering
Sådd bör ske genom förkultivering inomhus ungefär 4–6 veckor innan planerad utplantering. Plantera 3–4 frön per kruka på 1–2 cm djup. Håll sådden varmt, 22–26 °C, för snabb groning. När plantorna utvecklat sina första riktiga blad gallras de till 1–2 per kruka. Håll plantorna ljust och luftigt så de blir kompakta och kraftiga. Slanggurkor tål absolut ingen frost – utplantering bör ske först när temperaturen stabiliserats och risken för nattfrost är över. Avhärda plantorna genom att successivt vänja dem vid utomhusmiljön. Ett bra plantavstånd är cirka 2 plantor per kvm, vilket ger utrymme för tillväxt och ventilation.
Plantering och skötsel
Vid utplantering kan plantorna sättas något djupare än hur de tidigare stått, för att gynna god rotutveckling. Regelbunden och jämn bevattning är avgörande – gurkor med för ojämn vattentillgång eller torka riskerar att bli bittra eller missbildade. Marken täcks gärna med färskt gräsklipp som hjälper till att hålla kvar fukt och tillföra extra näring under sommaren. Ge plantorna stabila stöd, till exempel snören eller spaljéer, så att de kan klättra och utvecklas fritt.
Pollinering i växthus
Vissa sorter kräver handpollinering, särskilt om du odlar i växthus. Hanblommorna gnids mot honblommorna, vilka enkelt känns igen genom ett litet fruktämne precis bakom blomman. Flera moderna växthussorter är dock partenokarpa och sätter bara honblommor som utvecklas utan pollinering.
Gödsling
För att uppnå bästa resultat behöver gurkor kontinuerlig tillförsel av näring, särskilt kalium. Använd gärna väl brunnen stallgödsel, kompost eller flytande ekologiskt gödselvatten under säsongen. Undvik gödselmedel med klor, då gurkan är känslig för klor och tar skada vid fel val av näring.
Skadedjur och sjukdomar
Gurkan kan angripas av skadedjur som spinnkvalster och vita flygare, speciellt i växthusmiljö. Sjukdomar som svartprickröta och gråmögel förekommer ofta om cirkulationen är dålig eller fukten hög. För att minska risken är det viktigt att byta odlingsplats (växelbruk) varje år och säkerställa god värme och ventilation i växthuset.
Skörd
Skörda gurkorna när de är 4–5 cm i diameter och 25–30 cm långa. Skörda regelbundet för att stimulera fortsatt blombildning och utveckling av nya frukter.
Näringsinnehåll
Slanggurka består till cirka 96 procent av vatten och bidrar med små mängder mineraler och vitaminer till kosten.
Förvaring
Färska gurkor förvaras bäst i kylskåp, där de håller i ungefär 1–2 veckor. Överdriven kyla kan dock leda till köldskador, undvik därför placering längst in i kylen.
Användningssätt
Slanggurka används främst färsk i sallader och som smörgåspålägg, men är även populär som inlagd ättiksgurka eller som pressgurka till traditionella maträtter.
Sortval
Det finns en mängd olika sorter för både växthus- och frilandsodling. Populära sorter i Sverige är bland annat ‘Marketmore’, ‘Tanja’ och ‘Burpless Tasty Green’. Moderna växthussorter är ofta partenokarpa, vilket innebär att de endast får honblommor och inte är beroende av pollinering för att bilda frukt.