Förökarens dagbok 4
Billigare och enklare kan det knappast bli
Vissa perenner blir med tiden kala och fula i mitten och mår bra av att delas med några års mellanrum. Så även om man inte just önskar fler plantor är delning ett utmärkt sätt att ge växterna en välbehövlig föryngring, något som återfinns som ett grundråd i Förökarens dagbok 4. Alla perenner kan dock inte delas; grundregeln är att de behöver ett förgrenat rotsystem. För växter med pålrot eller särskilt enkla rötter är delning olämpligt, där måste förökning istället ske med sticklingar, rotbitar eller frö.
Lätt låta många bli fler
Lämplig tid för delning är i allmänhet vår eller höst. Undvik perioden när växten blommar – en enkel tumregel är att dela de höstblommande på våren och de vårblommande på hösten. Det är viktigt att dela innan kylan kommer så att växterna hinner rota sig inför vintern; i södra Sverige rekommenderas senast oktober, medan norra delar kräver tidigare åtgärd.
Så här års (sensommar/tidig höst) är det dags för att dela till exempel vårkrage, smörboll, daglilja, nepeta, röllika och näva. Dessa tidiga blomster kan möjligen också delas direkt efter blomning. Astilbe, höstaster, rudbeckia, stormhatt, höstanemon och liknande har sin blomprakt nu och ska helst inte störas utan delas istället till våren.
Praktiska steg
Rent praktiskt börjar du med att gräva upp plantan och försiktigt skaka av jorden. Rensa bort allt visset och dött. Skölj rötterna noggrant – då blir det lättare att se både friska rötter, skott och knoppar. Dela plantan i flera mindre delar; varje bit ska ha både friska rötter och blad. Ibland räcker det att dra isär plantan med händerna, men ofta krävs spade eller en kraftig kniv vid hårda rotklumpar. Förbättra och luckra jorden på nya planteringsplatsen, sätt ner delarna och vattna ordentligt. Vänta inte för länge med återplanteringen, då förlorar bitarna sin livskraft.
Självspridande perenner
En del perenner sprider sig själva med utlöpare eller revor och bildar fort nya småplantor som rotar sig bredvid originalet – typiska exempel är ormöga, myskmadra, flocknäva och smultron. Här är det enkelt: gräv upp de nya småplantorna och plantera på önskad plats. Andra växter har tjocka jordstammar (rhizomer), till exempel trädgårdsiris, och dessa delas efter blomning mitt i sommaren genom att skära jordstammen i bitar så att varje del får en egen bladsamling.
Förmera vällukten
Lavendel är en växt många vill ha mycket av, men den blir ofta risig efter några år. Här rekommenderas sticklingförökning, särskilt nu efter blomningen när energin åter samlas i bladen. Fastän lavendel räknas som perenn placeras den botaniskt bland halvbuskar. Principen för sticklingförökning är densamma som visades i ”Trädgårdsaktuellt Ht 3/2003”. Tag sticklingarna nu, sätt dem i krukor med lätt jord, och håll jämn fuktighet (men undvik blöta). Hög luftfuktighet är oviktigare nu än under högsommaren, men vinterskydd är viktigt – placera därför krukorna skyddat, exempelvis i en bänk med plast- eller glastak eller ännu hellre i växthus. Efter några veckor, när sticklingarna rotat sig, kan de planteras vidare eller grävas ner med kruka och allt och täckas med luftigt material, bubbelplast eller liknande. Nästa sommar kan du plantera ut de nya lavendelplantorna i trädgården.
Sticklingar att övervintra
Många av de vanliga sommarblommor vi odlar (som faktiskt är fleråriga) kan sparas till nästa säsong även om de inte kan övervintra utomhus. Det kan också vara praktiskt att ta sticklingar och övervintra dessa, istället för stora moderplantor – särskilt om platsen är begränsad eller om moderplantan blivit ful. Nu på hösten tas sticklingarna, som får rota sig först i rumstemperatur några veckor, därefter svalt (5–10 °C, gärna t.ex. en ljus källare) resten av vintern. Ljust måste det vara hela tiden och olika former av extrabelysning blir ofta nödvändigt när vinterdagarna blir korta. Denna metod lämpar sig väl för t.ex. rabatteternell (Helichrysum), pelargon, söderhavsljus och andra Plectranthus, helgonört (Santolina), fuchsia och margerit.
Läs också gärna äldre material från ”Trädgårdsaktuellt” angående sticklingar för buskar för ytterligare vägledning kring metoden. Och för fler detaljer kring utvalda växters särskilda behov se gärna Hemträdgårdens samlade råd.
Sammanfattning av huvudbudskapet
Texten i Förökarens dagbok 4 understryker att delning är ett enkelt, billigt och effektivt sätt att både föryngra och föröka trädgårdens perenner. Delning bör anpassas efter blomningstid, och görs bäst vår eller höst beroende på växtslag. Vissa perenner förökas fördelaktigt via utlöpare, andra med sticklingar eller genom att dela jordstammar. Efter delning bör man skydda och etablera nya plantor noggrant för bästa resultat.
Lavendel och andra halvbuskar förökas bäst genom sticklingar, gärna tas efter blomning och med skydd över vintern. Även många fleråriga ”sommarblommor” tas lättare tillvara genom sticklingar inomhus under vintern.
Med några enkla grundregler och rätt tajming får man kraftiga, friska och tätväxande rabatter och kan dela med sig av växterna år efter år.
Sammanfattande tabell: När dela olika perenner
| Perenntyp | Lämplig delningstid | Exempelväxter |
|---|---|---|
| Vårblommande | Sensommar/tidig höst | Vårkrage, daglilja, näva, röllika, smörboll |
| Höstblommande | Vår | Astilbe, höstaster, höstanemon, rudbeckia, stormhatt |
| Med utlöpare | Vår eller höst | Ormöga, flocknäva, smultron |
| Med jordstam | Efter blomning (sommaren) | Trädgårdsiris |
| Sticklingförökas | Efter blomning | Lavendel, pelargon, fuchsia, margerit |
Slutsats
Genom att dela perenner med några års mellanrum och följa grundläggande råd om tid och teknik kan man hålla sina rabatter frodiga och långlivade samt föra sin trädgård vidare till nya generationer plantor. Glöm inte rätt eftervård och anpassa förökningen efter varje arts unika egenskaper. Då är det enkelt att både förnya och föröka trädgårdens växtskatter – så billigare och enklare kan det knappast bli.