Förökarens dagbok 4
Förökarens dagbok 4 - dela perenner från Hemträdgården 4 -2003 av Eva Wirén, trädgårdsrådgivare.
Billigare och enklare kan det knappast bli.
Vissa perenner blir med tiden kala och fula i mitten och mår bra av att delas med några års mellanrum. Så även om man inte just önskar fler plantor är delning ett sätt att ge vissa växter en välbehövlig förnyelse. Alla perenner kan inte delas, men har de ett förgrenat rotsystem så tyder det på att delning är möjlig. I vissa fall måste förökningen i stället ske med sticklingar, rotbitar eller frö.
Lätt låta många blir fler
Lämplig tid för delning är i allmänhet vår eller höst. Undvik perioden när växten blommar - en enkel regel att utgå från är alltså att dela de höstblommande på våren och de vårblommande på hösten. Men det bör inte göras senare än att växterna hinner rota sig inför vintern, i södra Sverige senast någon gång i oktober, i norr bör man helst göra delningen nu ganska snart.
Så här års är det alltså dags för delning av t ex vårkrage, smörboll, daglilja, nepeta, röllika, näva. De tidigaste kan också mycket väl delas direkt efter blomningen. Astilbe, höstaster, rudbeckia, stormhatt, höstanemon m fl har sin högtid nu och mår bäst av att få vara ifred. Dem kan du dela till våren i stället.
Gräv upp plantan, skaka av jorden och putsa bort visset och dött. Skölj rent den med vatten så att man tydligt kan se rötter, skott och knoppar. Dela plantan i flera små, men se till att varje bit har friska rötter och blad. Ibland räcker det att dra isär plantan med händerna, men om det är en tjock, hård klump kan det behövas spade eller en gammal kökskniv. Förbättra och luckra jorden på det nya stället, plantera och vattna.
En del perenner sprider sig med utlöpare eller revor och bildar hela tiden nya småplantor som rotar sig utanför den gamla, t ex ormöga, myskmadra, flocknäva, smultron. Då är det bara att dela av och gräva upp den nya lilla plantan eller bladrosetten, och plantera på nästa ställe. Andra har tjocka jordstammar, rhizomer, som man skär i flera bitar med var sin bladsamling på. Trädgårdsiris är ett exempel och den delas mitt i sommaren, direkt efter blomning.
Förmera vällukten
Lavendel är en växt man vill ha mycket av! Och så blir den ofta risig med tiden och då är det trevligt att ha fräscha plantor på gång. Vi räknar den vanligtvis till perennerna, men egentligen är lavendel en halvbuske som förökas med sticklingar. Nu, efter blomningen, är det rätt tid. Principen är densamma som beskrevs i Trädgårdsaktuellt Ht 3/2003, som handlade om att sticklingsföröka buskar. Sätt sticklingarna i krukor och vattna försiktigt så det inte blir för blött. Hög luftfuktighet är inte lika viktig nu som mitt under sommaren, däremot behövs skydd mot vinterns kyla. Placera krukorna i bänk med plast-/glastak eller ännu hellre i växthus. Lite längre fram kan de grävas ner med kruka och allt, täckas med luftigt material, bubbelplast eller liknande. Nästa sommar krukar du om lavendelplantorna och planterar sedan ut dem i trädgården.
Sticklingar att övervintra
En del av de s k sommarblommor vi odlar är egentligen fleråriga och det kan vara roligt att försöka spara dem till nästa säsong. Utomhus kan de inte övervintra, så vi måste leta upp en sval och ljus plats inne. Ibland är det bekvämt att övervintra dem som sticklingar i stället för att spara hela stora moderplantan, t ex om den blivit ful eller om utrymmet är begränsat. Eller så gör man både och, för att gardera sig. Nu är det dags att ta dessa höststicklingar. Låt dem först stå i rumstemperatur några veckor medan de rotar sig, sedan svalt (5-10 ºC) under själva övervintringen - precis som moderplantan. Ljust måste det vara hela tiden, så någon form av extrabelysning allteftersom dagsljuset avtar är nödvändigt. Denna metod kan användas på t.ex. rabatteternell Helichrysum, pelargon, söderhavsljus med flera Plectranthus, helgonört Santolina, fuchsia och margerit.