Doftpelargon
Doftpelargon (Pelargonium, Doftpelargon-Gruppen)
Familj och ursprung
Doftpelargoner tillhör familjen Geraniaceae, näveväxter. De pelargoner som odlas i våra hem idag är resultatet av många års förädling och urval av vilda arter, där ursprunget framför allt finns i Sydafrika. Namnet Pelargonium kommer från grekiskan och syftar på växtens frukter, som med sina långa spröt liknar en storknäbb.
Bakgrund och variation
Pelargonsläktet delas in i sex större huvudgrupper: zonalpelargoner, häng- eller murgrönspelargoner, engelska eller ädelpelargoner, änglapelargoner, doftpelargoner och vildväxande arter. Doftpelargonerna är en mycket varierad och stor grupp; några är rena vildarter medan andra har skapats genom korsningar och mutationer. Gruppen är botaniskt inte enhetlig – både växtsätt och bladform varierar stort, och det förekommer även pelargoner med doftande blommor som inte räknas till doftpelargonerna.
Ett särskilt kännetecken för gruppen är att namnförvirring är vanligt. Många sorter är svåra att skilja åt, och samma sort kan säljas under olika namn i olika länder. I Kanada och USA får sorterna ibland namn efter doften, vilket kan försvåra identifieringen ytterligare.
Egenskaper och doftvariation
Doftpelargoner odlas framför allt för det vackra och väldoftande bladverkets skull, då blommorna ofta är små och oansenliga. Det finns över 200 sorter av doftpelargon i odling och dofterna spänner över ett brett spektrum – från citron, apelsin och mint till rosor, choklad, kanel, ceder och nötter. Doften utgår från eteriska oljor som finns i bladverket och frigörs när bladen rörs vid eller skadas lätt. Doftintensiteten kan även variera med ljus, temperatur och växtens vattenstatus; både stark sol och torka ger ofta en kraftigare doftbild.
Exempel på kända sorter och deras doft
- 'Attar of Roses': ros
- 'Brunswick': cederträ
- 'Chocolate Peppermint': pepparmynta
- 'Cinnamon': kanel
- 'Citronella': citron
- 'Dr Livingstone': ros och citron
- 'Fair Ellen': balsam
- 'Filbert': hasselnötter
- 'Giant Oak': gammaldags hushållstvål eller tallbarr
- 'Graveolens' (Dr Westerlunds blomma): ros och citron
- 'Orange': söt citrus
- 'Pretty Polly': mandel
- 'Torento': ingefära
Placering och odlingsråd
Placera doftpelargoner ljust, gärna i ett soligt söderfönster eller vid en varm, skyddad vägg utomhus under sommaren. De trivs bäst om de skuggas mot den allra starkaste solen mitt på dagen. Doften blir ofta extra kraftfull vid solrika och torra förhållanden. På sommaren kan plantorna stå utomhus så snart risken för frost är över, men bör tas in igen vid höstens första frostvarning.
Skötsel
Sommartid behöver doftpelargonen rikligt med vatten, även om den klarar perioder av torka – men tillväxten och blomningen hämmas om jorden torkar ut. Jämn vattning och näring en gång i veckan från vår till höst rekommenderas. För att förlänga blomningen och hålla växten frisk avlägsnas vissna blad och blommor löpande. Beskär och plantera om doftpelargonen sent på vintern eller tidigt på våren. Under vintern ska plantan stå ljust, torrt och luftigt i omkring 5–8°C. Vattningen ska då vara mycket sparsam, särskilt för småbladiga sorter som ofta är känsligare för övervattning och kyla.
Användning
Doftpelargoner används i första hand som dekorativa krukväxter, men passar även utmärkt i balkonglådor, amplar och rabatter utomhus. De lämpar sig väl för formklippning och flera sorter används sedan länge för doft, dekoration och ibland även i matlagning – där t.ex. blad från vissa citrondoftande sorter kan smaksätta bakverk eller drycker. Traditionellt har doftpelargoner som 'Dr Westerlunds blomma' även uppskattats för att förbättra inomhusluften.
Sammanfattning
Doftpelargoner är en mångsidig, charmig och användbar grupp inom pelargonerna som uppskattas för det vackra bladverket, de många doftnyanserna och den relativt enkla skötseln. Trots viss namnförvirring och stor variation i växtsätt är de tacksamma och uppskattade växter för både inomhus- och utomhusbruk.
Doftpelargon
Foto: Blomsterfrämjandet