Den rörigaste trädgården

Om det fanns en tävling "Den rörigaste trädgården", så vann jag. Här får allting växa och fröa av sig, så mycket det orkar. UTOM Kirskål, som jag försöker utrota, men det går inte. " Har du fått Kirskål i din trädgård…..sälj huset " lär det finnas ett kinesiskt ordspråk som säger! Jag vill inte sälja huset!

Trädgårdens utveckling genom åren

Eftersom trädgården påbörjades redan 1972 har den verkligen hunnit mer än bara växa till sig. Genom åren har det blivit en plats full av liv och grönska, och det är alltid lika roligt att kunna dela den med vänner och bekanta.

Favoriter som frodas

Vad är det då som frodas allra mest? Funkior är verkligen en favorit hos mig. De finns i så många varianter – brokiga i gult eller vitt, enfärgade, stora eller små – och den största med gråblå blad har blivit en utmärkt solitärväxt i rabatten. Dessutom är det en tacksam och robust planta som gärna breder ut sig.

Aklejor har också fått ta plats överallt eftersom de fröar av sig hejvilt. Antingen låter jag fröna gro där de vill, eller så flyttar jag dem till bättre platser – och kan det bli för många, så rycker jag helt enkelt upp några.

Träd och stenläggning

Tomten var från början inramad av mängder av granar och björkar, och jag ville gärna behålla dem. Men ju fler träd som togs ner, desto mer arbete blev det för att anlägga nya delar. Försök att anlägga en gräsmatta under de stora träden gick bet – där växte nästan bara mossa.

Därför sten-satte vi den undre delen av tomten. Vi fick, med ägarens goda minne, hämta så mycket sten vi ville i ett grustag, och även om maken fick tennisarmbåge av allt stenläggande så blev det väldigt bra. Vi lämnade luckor i stenläggningen för att kunna plantera olika växter där – det blev Aklejor, gräs, Funkior, Rhododendron och ett par vilda enar i de öppna ytorna.

1992 var vi på resa i Malaysia. På ön Penang såg vi hur man lyste upp palmstammarna med spotlights i hotellträdgården – otroligt tjusigt i den tropiska sammetsnatten! Visserligen har vi inga palmer här, och inte samma tropiska nätter, men två av våra enar har ändå fått egna spotlights, vilket också ger stämning när mörkret faller.

Blommor och inspiration

Rosor var inget vi ville ha från början, det verkade så arbetsamt att sköta dem. Men så kom vi till Ungern och såg hur en rosenrabatt kunde se ut – alla färger blandade, höga rosor bak och de lägre framtill. Så inspirerande att vi tog efter idén. Problemet är bara att en ros som sägs bli 50–60 cm hög gärna växer till 70–80 cm, så varje vår får man möblera om hela rabatten!

Krolliljor fick jag av en vän. Första året hände ingenting, men året därpå upptäckte jag varför – liljebaggar! Dessa klarröda små kryp lever bara för att göra fler liljebaggar och äta på bladen tills hela växten tröttnar. Listiga är de också, för när man försöker ta dem faller de ner med svart mage upp så man inte hittar dem. Från tidig vår till högsommar har jag fått klämma ihjäl dessa marodörer – men i år har jag faktiskt haft riktigt fina Krolliljor, både rödlila och vita. Jag har dessutom en annan vit lilja som klarat sig undan baggarna. Vita blommor är särskilt vackra i skymningen när de nästan lyser.

Liljor och speciella ögonblick

På tal om liljor... Min Palmlilja har i år tre stänglar — tidigare har det aldrig varit fler än en per sommar! Den blommar nästan varje år och förgyller verkligen denna del av trädgården.

Trädgårdens djurliv

Men det är inte bara växter i min trädgård. Här finns trevliga djur också. Några åkergrodor håller till i lilla dammen, som har ett sprutmojs och ovanför är ett välbesökt fågelbad. Från fågelbadet rinner ett vattenfall ner i dammen, där de allra minsta fåglarna gärna badar. Trädgårdssångaren är ofta på plats och bjuder på underhållning bättre än TV, och ibland kommer även igelkotten och ekorren för att dricka. Då och då dyker också vinbärssnäckan upp och betar förnöjt bland växterna.

Små överraskningar och trädgårdens själ

Något som också förgyllt trädgården är de vallmofrön jag fick av en vän. Jättevallmon, den allra vanligaste, var röd – men så en dag blommade plötsligt också en enda underbar vit vallmo. Den var så fantastiskt vacker att jag var tvungen att fotografera den. Jag tog fram luppen (den som frimärkssamlare använder) och upptäckte att det inuti blomman, i det lilla förstorade universumet, ibland satt en humla och vilade.

Efter alla dessa år, när jag nu betraktar trädgårdens mångfald, djurliv och ibland röriga inslag, inser jag hur värdefullt och charmigt det är när allt inte är så perfekt. Ibland är det i det oordnade som trädgårdens själ verkligen kommer fram.