Aquilegia

Sirliga älvor i sommarrabatten – Akleja/Akvileja

"Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtans fröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
Kom liljor och akvileja,
kom rosor och salivia,
kom ljuva krusmynta,
kom hjärtans fröjd!"

Så står det i folkvisan – och just akvilejan har i hundratals år varit en självklar del av svenska trädgårdar, från de enklaste torp till ståtliga herresäten. Än i dag kan man hitta den lilla älvblomman i övergivna trädgårdar. Tidigare hade den även plats i husapoteket som medicinalväxt, men framför allt har den fått stanna tack vare sin förmåga att självså sig – där det en gång funnits aklejor, finns det nästan alltid kvar någon vacker planta, om den får stå i fred.

Aquilegia, med svensk namnform akleja eller akvileja, är ett stort släkte hemma i de tempererade zonerna på norra halvklotet. Av över 100 arter är det dock bara ett urval, anpassade för våra trädgårdar, som finns att köpa och odla.

Aklejans ursprung och namn

Det vetenskapliga namnet Aquilegia tros antingen härledas från latinets aqua (vatten) och legere (samla) – syftande på de skålformade kronbladen som samlar vatten – eller från aquila (örn) och legia (samling), eftersom blommans sporrar påminner om örnnäbbar i klunga. Aklejan har fått en rad folkliga namn: “duvblomma”, “älvahandske”, och “mormors hätta” (granny’s bonnet på engelska), vilket väl speglar dess sagolika utseende.

Aklejans plats i trädgård och kultur

Folkvisan “Uti vår hage” är bara ett exempel på hur integrerad aklejan är i svensk tradition, där den symboliserar glädje och försommar. Aklejan växte förr ofta vid torp och backstugor, men är även omtyckt av trädgårdsdesigners i moderna anläggningar tack vare sin luftiga växtform och sitt vackra bladverk.

En av aklejans hemligheter är dess överlevnadsförmåga: även om den är en relativt kortlivad perenn, frösår den sig ymnigt och dyker ständigt upp med nya uttryck och färger, ibland långt efter att andra växter har försvunnit från platsen. Arv och spontanitet blandas – det är svårt att hitta två exakt likadana aklejor i en äldre trädgård.

Botanik och utseende

När du ser en Akleja eller Akvileja i rabatt eller stenparti är det lätt att förstå blommans lockelse. Bladen sitter tätt i vackra, dubbelt trepariga rosetter vid markytan och varierar i färg från mörkt till ljust grönt, ibland t.o.m. variegerade hos speciella sorter. Blommorna, i allt från nedtonat pastell till sprakande blått, rött, rosa och gult, svävar högt på gracila, svängande stjälkar med fem kronblad och smäckra, nektarfyllda sporrar – pollinerarnas paradis!

Kika närmare på klassiker som Aquilegia vulgaris, men missa inte mer särpräglade former som den stående Klematisaklejan, Aquilegia clematiflora och fyllda sorter som “Hallonakleja”.

Placering och jord

Aklejan är otroligt snäll när det gäller växtplats. Den trivs bäst på solig eller halvskuggig plats i näringsrik, lätt men fuktighetshållande jord med god dränering. Det räcker med en lätt giva naturgödsel på våren eller hösten för extra kraft under säsongen.

Sådd och förökning

Den enorma variationsrikedomen hos akleja beror på dess benägenhet att korsa sig – och varje fröplanta är potentiellt något helt nytt! Enkel frösådd ger spännande överraskningar. Vill man däremot ha en specifik sort, t.ex. en ‘Biedermaier’ eller ‘Crimsom Star’, är det säkrast att köpa frön från handpollinerad produktion eller isolera moderplantan.
Sådd kan ske direkt på friland efter frömognad eller förkultiveras på våren. De flesta arter gror lätt och snabbt – men observera att några, som Aquilegia alpina, behöver kylbehandling. Aklejor har en djup, lodrät jordstam och är känsliga för delning och omplantering.

Skadedjur och sjukdomar

Få perenner är så härdiga och problemfria, men ibland kan aklejan drabbas av skadedjur. Aklejagallmyggans larver äter blommorna inifrån – plocka och bränn angripna knoppar direkt. Larver av bladmineralfluga gör vita gångar på bladen, och trips kan störa plantor liksom bladlöss. Pröva först handplockning eller avspolning med vatten – kemikalier ska vara sista utvägen.

Aklejor kan även få svampsjukdomar, som mjöldagg och rost, samt virus. Oftast bäst att ta bort drabbade exemplar för att skydda de friska plantorna.

Några utvalda arter och sorter

Låga sorter för stenparti

Aquilegia alpina – Alpakleja. Från Alperna, tuvbildande, ca 30 cm hög. Stora, blå eller blåvita blommor med kort sporre. Kräver kylbehandling vid sådd.
A. bertolonii – Från södra Alperna, runt 15 cm hög, lik A. alpina, men mindre.
A. x cultorum ('pastellakleja', t.ex. 'Biedermaier'). Vanligast av de lägre sorterna. Långa färgade sporrar och färgkombinationer i mängd, se t.ex. 'Biedermaier'.
A. discolor – Dvärgakleja, från Spanien, bara 10 cm hög. Blåvita blommor.
A. flabellata – Japansk akleja, ca 20 cm. Finns som 'Alba' (vit) och 'Ministar' (blåvit).

Exempelbild

Högre sorter för rabatt

Aquilegia canadensis – Scharlakansakleja, 50 cm, gula blommor med röda sporrar.
A. caerulea – Pastellakleja, ca 60 cm, upprättstående blommor med mycket lång sporre. Exempel: ‘Crimsom Star’ samt ‘Olympia Red and Gold’.
A. chrysantha – Guldakleja, upp till 90 cm, klart gula blommor. Sorter som ‘Yellow Queen’ förekommer.
A. longissima – Långsporrig akleja, ljusgula blommor med extremt långa