Anisisop

Anisisop – vacker bifavorit för rabatt och örtagård

Av Eva Wirén

Det surrar och fladdrar i hörnet där anisisopen står och blommar. Det är en härlig syn att mötas av så här i sensommartid, då både bin, humlor och fjärilar har fullt upp kring de färgstarka blomaxen. Går man närmare och nyper i bladen eller smakar på en stjälk möts man av en intensiv, frisk anisdoft som avslöjar växtens mångsidiga kvaliteter.

En växt som inte bara är vacker, utan även har användningsområden i både kök och trädgård, förtjänar enligt mig en given plats – därför odlar jag anisisop både på landet och hemma i stan.

Ursprung och namn

Anisisop (Agastache foeniculum) har sina hemtrakter i Nordamerika, där den ursprungligen användes av ursprungsbefolkningen, bland annat som smaksättare i te och sötningsmedel vid matlagning. För ungefär hundra år sedan blev den också en favorit bland nordamerikanska biodlare: honung ursprungligen från anisisop har en fin, mild smak med tydliga inslag av anis – något som verkar uppskattas av såväl människor som bin. Andra namn som ibland förekommer är indianmynta, anisört eller fänkålsisop, men enligt Kulturväxtlexikon är anisisop det korrekta namnet.

Stadig höjdare i rabatten

Anisisop är en kraftig, upprättväxande perenn kryddväxt, med greniga stjälkar och långa, täta blomax i vackert lilablått – ibland även vitt, men den blå varianten anses vackrast enligt många odlare. Blomställningarna reser sig cirka 60–80 cm under juli och augusti. Bladen påminner om nässlor och är tydligt anisdoftande. På våren har bladen lätt bronsfärgad ton, men mognar snabbt till grönt med svagt hårig undersida. Trots sin höjd är anisisop mycket stadig och behöver i regel inte stöttas.

Placeras plantorna trångt och i skuggigare lägen kan de dock bli lite rangliga och "lägga sig" längs gångarna – men om de får tillräckligt med sol och utrymme så håller de sig prydliga, ofta även hela vintern. Klipp därför inte ner dem på hösten!

Odling, härdighet och förökning

Anisisop räknas som halvhärdig perenn, vilket innebär att den går att odla i större delen av landet under förutsättning att den står i soligt, skyddat och framför allt väldränerat läge. Vinterfukt är den största risken – står den blött under vintern försvinner den ofta snabbt. I övrigt är växten förvånansvärt anspråkslös, men utvecklas bäst i näringsrik men inte alltför torr jord. Sätt plantorna med cirka 35 centimeters mellanrum så de har plats att breda ut sig.

En vanlig fråga är om anisisop är rådjurssäker. Aromatiska växter som anisisop brukar sällan röras av rådjur. Däremot är det bra att känna till att anisisop inte är någon extremt långlivad perenn. Lyckligtvis självsår den sig ofta frikostigt, så lämnar man småplantor i fred eller samlar eget frö och förodlar tidigt på våren (mars–april), har man alltid nya plantor. Föröka kan man också genom delning på våren eller genom sticklingar under sommaren.

I köket och hushållet

Både blommor och blad är fullt ätliga. Strö de söta blommorna över sallader, desserter eller blanda dem i dressing för ett snyggt och smakrikt inslag. Bladen bör skördas tidigt, helst före blomning. De används med fördel i teer och fruktbål eller som krydda i allt från sallader till varma rätter med äpple, kyckling eller fläsk – här kommer den typiska anissmaken verkligen till sin rätt.

Fler odlingsvärda arter och släktingar

Det finns ett trettiotal arter inom släktet Agastache. I Östasien växer till exempel koreansk anisisop (A. rugosa), och i Mexiko den mexikanska anisisopen (A. mexicana). Gemensamt för alla är att de tillhör familjen Lamiaceae – kransblommiga växter – där man också hittar populära örter som isop, timjan, temynta, citronmeliss och fler. De flesta är aromatiska perenner och mycket uppskattade inslag i både kök och blomrabatt.

Foto: Ola Bixo

Sammanfattning

Sammanfattningsvis är anisisop långt mer än en vanlig prydnadsväxt: den bidrar med färg och doft, är ovärderlig för trädgårdens pollinatörer och fungerar som krydda och prydnad i hemmet. En solig, väldränerad plats och lite tålamod är allt som krävs för att lyckas, särskilt med tanke på dess benägenhet att självså sig och "bjuda" på nya plantor år efter år. Är du ute efter en vacker, doftande humle- och bifavorit till rabatt eller örtagård är anisisop ett säkert kort.