Persilja

Krusbladig:
Petroselinum crispum
Umbelliferae

Slätbladig:
Petroselinum neapolitanum
Umbelliferae

Persiljan är mycket vanlig i det svenska hushållet och är en kulturväxt som odlats i långliga tider. Den var omtyckt av både romare och greker. De både kryddade måltiderna med persilja och flätade kransar av den.

Växtbeskrivning:
En tvåårig växt som blir ca 25 cm hög. Här tar vi upp två varianter: den krusbladiga och den slätbladiga. Persiljan får små grönvita blommor som sitter i flockar. Rötterna liknar små långsmala morötter. De mörkt gröna, lite stickiga bladen hos den krusbladiga sorten skiljer sig mycket i utseende jämfört med den slätbladiga varianten. Den slätbladiga anses allmänt ha en rikare arom. Färska persiljeblad är nyttiga saker. De innehåller bla. järn, kalcium samt A- och C-vitamin.

Odling:
Jorden skall vara näringsrik och väldränerad. Persiljan tycker dessutom om kalk. Läget skall vara soligt eller i lätt skugga. Så frön grunt på våren när jorden blivit tillräckligt uppvärmd. Det tar som regel lång tid för fröna att gro. Misströsta inte, utan vattna lite då och då, så kommer förhoppningsvis persiljan upp så småningom. Gallra sedan till ett avstånd på 10-15 cm. Persiljan är godast första året. Då kommer det enbart upp blad. Andra året blommar den. För att befrämja bladtillväxten kniper du av blomstjälkarna. Vill du att den ska självså sig till nästkommande år så är det bara att låta några plantor gå upp i blom. Moder Natur tar hand om resten!

Användning:
Både stjälkar och blad kan användas färska eller djupfrysta. Det går även att torka bladen. Slätbladig persilja behöver inte hackas lika mycket som den krusbladiga. Den är inte "stickig" på samma sätt. Persilja kan ingå som en del i kryddbuketten bouquet garni tillsammans med tex. mejram, lager och timjan. I övrigt passar persiljan som krydda till tex. soppor, äggrätter, marinader, grönsaker, potatis, sås, kött och fisk.

Krusbladig Persilja
  Slätbladig Persilja