Anis

Anis kom till Sverige på medeltiden och fröna används ofta som brödkrydda tillsammans med fänkål och kummin. Fröna innehåller anetol, ett ämne som används till att sätta smak och doft i bla tandkräm och mediciner. I Sydeuropa används anis även som matkrydda och som krydda i spritdrycker. Ouzo, som många greklandsresenärer känner till, är kryddad med bla anis. Här uppe i vår kalla nord är den en inte helt ovanlig brännvinskrydda. I regel brukar man dock köpa färdiga frön eftersom det inte blir skörd varje år. Roligast är förstås att krydda med egna frön.

Växtbeskrivning:
Anis är en liten ettårig gracil växt som kan bli ett par decimeter hög. Rotbladen är hjärtformade och tandade. Blommorna är små vita/rosa och sitter i flockar. Anis blommar under sensommaren. Fröna kommer i regel fram i september. (Om man har tur!)

Odling:
Jorden skall vara lätt, torr, väldränerad och kalkhaltig och platsen måste vara ordentligt varm och vindskyddad. Så frön grunt direkt på växtplatsen i maj när det blivit lagom varmt i jorden. Gallra sedan till ca 20 cm avstånd mellan skotten. Undvik omplantering. Det tycker inte anisen om. Ofta blir det inga frön att skörda i vårt klimat. Det behövs en lång och varm sommar för det och det blir det ju inte alltid...

MEN: Om solen och värmen står dig bi så skördar man så här: När plantan börjar gulna skär man av stjälkarna och hänger dom upp och ner inuti en papperskasse. Fröna faller sedan ner efterhand och hamnar på botten i kassen.

Anis går också att odla inomhus.

Användning
Mestadels är det de torkade fröna man använder. Förutom som brödkrydda och krydda till spritdrycker fungerar anis fint till fisk, fågel och såser. I vanlig ordning finns det inga regler utan bara den egna fantasin sätter gränserna.

Blommor och blad kan man plocka färska och lägga med i sommarsallader.

Stjälk och/eller rot kan man prova i grytor och soppor. Den riktigt kraftiga smaken sitter dock i fröet.