Rödbeta

Utseende och ursprung.
Rödbetan odlades i Medelhavsländerna redan 500 år före vår tideräknings början. Till Norden kom den först under 1600- och 1700-talen. Rödbetan är tvåårig, men som köksväxt odlas den som ettårig. Den är lättodlad och härdig, i gynnsamma lägen kan den odlas långt norrut.

Växtplats och jordmån.
Rödbetan har små krav och kan odlas på de flesta jordar med ett pH-värde på 6,0-7,0.

Sådd och såtid.
Fröet, som egentligen är en fruktsamling med 1-4 frön, gror lätt och sådden kan göras så fort jorden reder sig. Sådjup 2 cm, gallringsavstånd 3-6 cm och radavstånd 30-40 cm.

Allmän skötsel.
Ogräsrensning och gallring.

Gödsling.
Rödbetor har ett stort näringsbehov och en höstgödsling med stallgödsel är att rekommendera.

Skadeinsekter och sjukdomar.
Rödbetan är i regel problemfri men under torra år kan jordflylarver göra stor skada. Om jorden har ett för högt pH-värde kan rödbetan få skorv.

Skörd.
Rödbetorna skördas efter behov. Vinterskörden görs så sent som möjligt, men tänk på att rödbetor inte tål någon frost.

Näringsinnehåll.
100 g rödbeta innehåller 47 kcal och 10 mg C-vitamin.

Förvaring.
Friska och oskadade rödbetor är lätta att lagra. Rödbetorna lagras enklast i lådor med sand på en sval och frostfri plats.

Användningssätt.
Inlagd i ättika, eller som späd primör, nykokt med smör. I soppor och sallader.

Sortval.
Det finns en hel del sorter att välja på, runda, plattrunda, halvlånga och långa, röda eller gulfärgade.