Det vi betraktar som stallgödsel är förstås den spillning husdjuren lämnar efter sig.

När födan passerat genom djuren är spillningen full av nedbrytande bakterier, vilket har en gynnsam effekt för marklivet. Dessutom ökar mullhalten i jorden och även ströet är positivt för mullhalten. Oftast får man ju halm, torv eller sågspån med gödseln.

Obränd stallgödsel bör inte tillföras på våren, eftersom grödorna då lättare angrips av skadedjur eller drabbas av sjukdomar. Dessutom kan smaken försämras. Vid odling av rotfrukter bör man vara speciellt försiktig. Helst ska stallgödsel tillföras på hösten och brukas ner i jorden, annars kan näringsmängden minska.

Här nedan beskrivs några former av stallgödsel:

Fårgödsel
Torr och kväverik gödsel som snabbt sönderdelas med värmeutveckling som följd. Förhållandevis näringsrik.

Hästgödsel
Näringsrik och snabbverkande. Torr och sönderdelas snabbt under värmeutveckling. Lämplig att använda i varmbänkar. Bäst näringsverkan under första året. Också bra som jordförbättringsmedel.

Hönsgödsel
Snabbverkande och näringsrik, med högt kväve innehåll. Passar bra att använda som övergödsling på sommaren. Med viss försiktighet dock, eftersom det gynnar grönmassan. Rottillväxt och fruktsättning kan försämras vid överdosering, liksom lagringsdugligheten.

Kogödsel
Mindre näringsrik, men med gödselverkan i ett par år. Har hög mullhalt. Den är kall och fuktig och bränner därför långsamt.

Grisgödsel
Samma egenskaper som kogödsel, men med bättre gödselverkan. Högt innehåll av kalium.

En vanlig missuppfattning är att stallgödsel är en nödvändighet om man inte använder konstgödsel. Många odlare har odlat framgångsrikt i många år utan att tillföra varken stallgödsel eller konstgödsel. Även om du inte har tillgång till stallgödsel kan du alltså få ett bra resultat, utan tillförsel av konstgödsel, om du använder någon av de odlingsmetoder vi har beskrivit.