Fler svenska namn: salevia, bondsalvia, luktsalvia, svensk salvia, bibelblad, psalmboksblad.

Fler latinska namn: Tanacetum balsamita, Chrysanthemum balsamita, Balsamita vulgaris.

"Kom rosor och salevia" känner vi till från visan. Balsamblad har många namn, varav en del anger att den skulle tillhöra salviasläktet, men det gör den inte. Balsamblad doftar gott och ingick därför i kvinnornas kyrkbukett förr i världen.

Växtbeskrivning:
Balsamblad är en flerårig, härdig och lättodlad växt som blir 60-100 cm hög. Blommorna, som kommer fram i slutet av sommaren, är små, gula och oansenliga. Bladen är grågröna, långa, tandade och starkt väldoftande. Om du känner med fingrarna på ett blad kommer du att förnimma en sötaktig och mycket angenäm doft. Märkligt nog har bladen en bitter smak.

Odling:
Balsamblad tycker om soligt läge och vill ha väldränerad jord. Den tar en hel del plats, så plantera den inte för trångt. Lättast är att köpa en färdig planta. Det är också mycket lätt att dela balsamblad. Grannen kanske har en planta som du kan få en bit av.

Användning:
Du kan skörda blad under hela växtsäsongen, men doften är som starkast före blomningen. Balsamblad används mest till väldoft och passar i kryddbuketter, potpurrier och doftpåsar.

Man kan prova med att lägga med ett hackat färskt blad i en sallad eller soppa tex. Smaken är bitter, så ta bara lite grann. Många tycker att balsamblad inte alls är god som matkrydda.

I England kryddar man i alla fall ale (öl) med balsamblad.

Ett torkat blad kan du också använda som ett väldoftande bokmärke.