Anis kom till Sverige på medeltiden och fröna används ofta som brödkrydda tillsammans med fänkål och kummin. Fröna innehåller anetol, ett ämne som används till att sätta smak och doft i bla tandkräm och mediciner. I Sydeuropa används anis även som matkrydda och som krydda i spritdrycker. Ouzo, som många greklandsresenärer känner till, är kryddad med bla anis. Här uppe i vår kalla nord är den en inte helt ovanlig brännvinskrydda. I regel brukar man dock köpa färdiga frön eftersom det inte blir skörd varje år. Roligast är förstås att krydda med egna frön.

Växtbeskrivning:
Anis är en liten ettårig gracil växt som kan bli ett par decimeter hög. Rotbladen är hjärtformade och tandade. Blommorna är små vita/rosa och sitter i flockar. Anis blommar under sensommaren. Fröna kommer i regel fram i september. (Om man har tur!)

Odling:
Jorden skall vara lätt, torr, väldränerad och kalkhaltig och platsen måste vara ordentligt varm och vindskyddad. Så frön grunt direkt på växtplatsen i maj när det blivit lagom varmt i jorden. Gallra sedan till ca 20 cm avstånd mellan skotten. Undvik omplantering. Det tycker inte anisen om. Ofta blir det inga frön att skörda i vårt klimat. Det behövs en lång och varm sommar för det och det blir det ju inte alltid...

MEN: Om solen och värmen står dig bi så skördar man så här: När plantan börjar gulna skär man av stjälkarna och hänger dom upp och ner inuti en papperskasse. Fröna faller sedan ner efterhand och hamnar på botten i kassen.

Anis går också att odla inomhus.

Användning
Mestadels är det de torkade fröna man använder. Förutom som brödkrydda och krydda till spritdrycker fungerar anis fint till fisk, fågel och såser. I vanlig ordning finns det inga regler utan bara den egna fantasin sätter gränserna.

Blommor och blad kan man plocka färska och lägga med i sommarsallader.

Stjälk och/eller rot kan man prova i grytor och soppor. Den riktigt kraftiga smaken sitter dock i fröet.