Ytkompostering
Många gillar ytkompostering för att man slipper transportera allt ogräs, blast och andra rester till komposten. Dessutom behöver man inte vända komposten eller ens anordna en speciell plats för den.
Några av nackdelarna är att det kan se skräpigt ut och på våren tar det längre tid innan marken blir varm. En annan nackdel är att det kan locka skadedjur till sig. Till exempel om man plockar morötter och slänger blasten vid morötterna kan den locka morotsflugor till sig. Vid ytkompostering uppnår man inte heller lika hög temperatur som i en vanlig kompost, vilket får till följd att ogräsfrön och sjukdomar överlever.
Vill man prova denna metod så lägger man allt man annars skulle lagt i komposten direkt på jorden runt sina växter. Man bör dock undvika att lägga sånt som kan locka djur till sig, då det inte är lika skyddat som i en vanlig kompost. Kött- och fiskrester är otänkbart att kompostera på detta vis. Allt annat som kaffesump, matrester och frukt går däremot bra att använda.
Tycker man att det ser skräpigt ut kan man täcka avfallet med halm, gräs, löv eller vad man nu har som man tycker ser bättre ut. Det är bara bra om man använder kolrikt material som halm och vissnade löv att täcka med, eftersom köksavfall ofta är kväverikt.
Om det överhuvudtaget bli något ogräs är det mycket lätt att ta bort. Har man mycket problem med flerårigt ogräs, som brännässla, åkerfräken, kvickrot och åkertistel, kan man täcka marken med genomfuktade tidningar innan man börjar med ytkomposteringen. Det hindrar en del, men inte allt. Det bästa är om man rensar bor flerårigt ogräs innan man påbörjar odlingen. Flera av ogräsen är emellertid mycket användbara i andra sammanhang.
Tillämpar man ytkompostering behöver man inte tillföra någon extra näring, men att vattna med nässelvatten ibland har god effekt. Det är mineralrikt och stärker växternas motståndskraft. Man kan även vattna med utspädd urin, vilken sätter fart på nedbrytningen. Mänsklig urin är däremot inte förenlig med biodynamisk odling.
Foto: Bertil Dahlby