Vikten av att välja ett träd!
Text och bild Låtta Skogh Tidigare avsnitt av Låttas tyck & tänk hittar ni längst ner i krönikan!
Så, för att förvandla en liten platt plätt till ett lummigt ställe, där man kan sitta i sådan där skimrande bladskugga och läsa en tidning och dricka en kopp kaffe, måste man plantera minst ett träd.
Men om man bara ska plantera ett, då måste man välja noga. Svårt, eftersom det finns så många fina träd. Jag ville ha ett med en utspärrad krona, som bildar ett grönt tak att sitta under.
Egentligen skulle jag helst vilja ha en stor ek. Med vackra blad, knölig stam och horisontella grenar. Det finns de som säger att om man bara ska göra en enda sak för den biologiska mångfalden i sin närmiljö så ska man plantera en ek. Det finns hur många smådjur som helst som är beroende av eken för sin överlevnad. Och med många smådjur kommer många småfåglar. Och så vidare.
Det skulle också vara fint med en ståtlig bok, med slät silvrig stam och försommarens vackraste bladskugga. Eller en romantisk björk, med vårens mest glädjande lövsprickningen? Eller varför inte en lind – kanske det mest klassiska vårdträdet av alla.
Litet träd blir inte alltid stort
Problemet är att många träd växer fortare än man tror, och ett jättestort träd i en jätteliten trädgård kan bli besvärligt. Rötterna tar stor plats och dricker upp allt vatten för de andra växterna. Grenarna börjar sticka in till grannarna, som kanske inte vurmar lika mycket för biologisk mångfald. Och en stor krona stjäl den åtråvärda kvällssolen för alla som bor öster om den.
Som tur är det finns små träd också. Och om man väljer ett som är så högstammat att man kan man gå raklång under kronan blir det mindre skrymmande än om man tar ett med grenar som sticker ut på lägre höjd. Man skulle till exempel kunna välja en klotlönn, för de vackra höstfärgernas skull. Eller kanske en rönn eller en oxel, av samma skäl.
Man kan också välja ett träd med vackra blommor och goda frukter. Till exempel ett äppelträd, ett päronträd eller ett körsbärsträd. Vi valde ett äppelträd. Ett ’Aroma’, för att det är en klassisk god sort, och dessutom Skånes landskapsäpple. I år, 3 år efter plantering, fick vi vår första skörd. Många äpplen var lite angripna av smådjur, med när de fula bitarna skurits bort blev det tillräckligt kvar för flera goda äppelkakor. Och även om stammen fortfarande är tunn, är den stabil nog att luta sig mot, när man som morfar i Kalles Klätterträd vill sitta under trädet och läsa tidningen. I den skimrande bladskuggan.∎
Om ett par veckor filosoferar Låtta vidare om trädgården.
#Läs tidigare avsnitt av Låttas tyck & tänk!#
Grodan Carl Philip flyttar in En trädgård full med gropar Fem kvadrat gräsmatta
Tänk på! Om du prenumererar på vårt nyhetsbrev får du regelbundet information om våra artiklar och krönikörer så att du inte missar något. Prenumerera här: Odlas nyhetsbrev.