Vi drar! Vi drar!

Tranorna ropar vemodigt till varandra i sin långsamma dans upp i ett isblått oändligt lufthav. De seglar allt högre på sensommarens uppvindar. När ögat inte förmår urskilda dom längre tittar jag ut över det oljefält jag står mitt i.

Av Elsa Rensfeldt Larsson, Luleå/Norrbotten.

Det svarta guldet glimmar ur varje solbelyst vinkel och en angenäm känsla av rikedom kommer över mig.

Hemma i stan ska de dyra droppar utvinnas och tappas. Svartvinbären är i toppkvalitet i år! Den gamla fädernegården med en igenväxt bärodling blev min i sommar och jag tog också över traditionen att plocka safta och frysa in råsaft på dunk för att ha att möta vintern med. Familj och vänner har säker leverans av det svarta guldet under en lång vinter.

Nästa sommar ska "oljefältet" bort, de 300 buskarna är gamla och nässlor samt högt gräs snärjer och hinns inte hållas efter för en trottoarodlare som undertecknad.

Annars får ekorren i mig sitt, skördandet av grönsaker är intensivt. Snart ska morötterna upp ur landet och en allt trindare frys ska fyllas på. Ärtor, kålrot, det känns skönt att ha ett hemodlat förråd att ösa ur även om kilopriset inte går att försvara på grund av att trädgården ligger långt från hem och vardag. Billigt blir det inte men gott och giftfritt i vart fall. Det har också sitt värde.

Hösten kommer med stormsteg men njutbara brittsommardagar förgyller. Nu när sommarn ska ta slut känns den som bäst.