Tigerlilja

Perenner

Tigerlilja, _Lilium lancifolium_, växer naturligt i Östra Kina, Korea och Japan på gräsmarker med humusrik, väldränerad, något sandig men ej för torr, gärna svagt sur jord i full sol. Så det är sådan jord den önskar sig när man planterar den i trädgården. Tigerliljan är härdig i nästan hela landet.

Text: Sylvia Svensson Foto: Bernt Svensson

Tigerliljor, Lilium lancifolium.

Den vita eller gulvita löken är klotformad, 4-10 cm i diameter. Den ätliga löken har i östra Asien redan för 1000 år sedan odlats till mat.

Stjälken är lätt hårig, mörk och med stamrötter. Höjden blir, beroende på växtplats och sort, 50 - 150 cm. Liljan får bulbiller i de övre bladvecken, dessa kan man plantera och få nya liljor av.

De upp till 15 cm stora blommorna sitter i en vanligen nickande klase om 3-20 blommor, alla öppnar sig inte samtidigt. Kalkbladen är tillbakaböjda, de är oftast orange med mörkt purpurfärgade/svarta prickar, men även gula, laxorange och krämvita sorter förekommer. De blommar i juli-september.

Det finns flera varieteter av tigerlilja:

Lilium var. lancifolium syn. Lilium tigrinum, tigerlilja - har orange blommor och sparsam behåring. Lilium var. erectum, tigerlilja med upprätta blommor Lilium var. flaviflorum, syn. Lilium tigrinum var. flaviflorum, gul tigerlilja, har citrongula blommor. Lilium var. fortunei, sen tigerlilja, har laxorange blommor och blommar i augusti-september. Stjälkarna är täckta av ulligt hår. Lilium var. splendens, syn. Lilium tigrinum var. splendens, stor tigerlilja. Den är större och mer robust, steril triploid. Den är den vanligaste varieteten i Europa.

Namnsorter som förekommer i handeln:

'Flore Pleno' är fylldblommig och utan ståndare. 'Foliis Variegatus' har vitbrokiga blad och orange, enkla blommor. 'Malmo' har eldröda blommor och är en selektion av sen tigerlilja.