Tänkte inte på det

Hösten är nog oundvikligen här. Vi har haft flera nätter med temperaturer ner till 3-4 grader, löven faller av träden, och dagarna känns kyliga. Tillväxten har avstannat i naturen. Det är ju i och för sig trevligt att slippa rensa ogräs, men det känns tråkigt att redan behöva stödutfodra fåren eftersom betet inte växer i takt med betandet.

Av Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten

Onsdagen den 2 september 1998

Hoppet är nog ute för mina frilandstomater, det blir grön tomatmarmelad... Tveksamt också om det hinner bli några bondbönor, baljorna är fingertjocka nu, men bönorna är ännu inte färdiga. Däremot har jag inte ännu gett upp på majrovorna och Kyonan som vi sådde för tre veckor sedan. De växer tappert på trots kylan.

Skördetiden fortsätter i alla fall. Jag drog upp de första morötterna i går. De avlånga (Kämpe) behöver några veckor till, men de runda karottmorötterna är nog redo att ätas nu. Purjolöken är underbar, kraftig med långa vita stjälkar. Vi har täckodlat dem, och dessutom trätt på toapappersrullar för några veckor sedan, så de är bleka och mjälla långt upp. Broccolin ger också fortfarande mer än vi hinner äta upp. Och jag förvällde en sats kålrötter i helgen - även om de var så söta och goda att jag nog mumsade i mig hälften. "Nordens apelsin" är verkligen ett träffande namn på kålroten, inte bara på grund av den höga C-vitaminhalten.

Och äntligen har jag fått smaka sparrisärtorna! Vi kokade dem lätt och åt med smör, och de smakade verkligen delikat! Skörden blev mycket liten, men de var så goda och vackra att jag nog kommer att offra en del av trädgårdslandet på dem nästa år i alla fall.

Innan höstgrävningen i trädgården börjar på allvar är det tid att titta tillbaks på sommaren och lära sig av sina misstag. Det dyker alltid upp ett par "tänkte inte på det..." som jag kan lära mig av till nästa år. I år handlar det mest om samodlingen. Vi har sex odlingsbäddar på ca fem meter vardera, bredden är ungefär 120 cm. Broccolin och andra kålväxter står utspridda i små grupper om tre eller fyra, och övriga grönsaker står i prydliga 120-cm rader tvärs över bäddarna. Inspirerad av en mängd böcker om hur man kan odla mycket på liten yta bara man gödslar ordentligt bestämde vi oss för att klämma ihop grönsakerna ordentligt i odlingsbäddarna. Men på något sätt glömde vi bort hur stor allting blir i slutet av hösten. På våren verkade det helt logiskt att så varannan rad dill och varannan rad kålrot, med ett radavstånd på 20 cm ungefär. Tänkte inte på att kålroten snabbt kommer upp med frodigt bladverk. Dillen hann inte med, utan fick växa i skugga. Blek, smaklös dill är inte direkt vad vi väntade oss. Gul lök verkar däremot gå att varva med vad som helst på det här sättet, de kommer fort igång och hinner upp i ljuset, men har inget frodigt bladverk som kväver grannarna.

Potatisupptagningen börjar närma sig, ett säkert hösttecken. Bladmöglet har slagit till i potatislandet - vad annat kan man vänta sig en sån här sommar. Vi slog blasten i helgen, och hoppas att det inte hinner sprida sig till potatisarna. Än så länge är de potatisar vi tagit upp rätt så fina, förutom att de allra största ofta är spruckna. Hoppas nu bara att jorden torkar upp tills vi ska ta upp potatisen om ett par veckor. En varm höst som förra året får vi nog inte, men en sval, torr höst är inte det sämsta! Och sedan kommer vintern, med gott om tid att planera trädgårdslandet, lära sig av fjolårets misstag och försöka undvika nya. Men trots allt är det de där "tänkte inte på det..." som man verkligen lär sig något av!