Skörden fortsätter

Onsdagen den 14 juli 1999

Vi skördar mer och mer i trädgården nu. Det frilandssådda är fortfarande bara små plantor ännu, men det finns ju annat. Broccolin som jag startade i varmbänkarna har börjat ge skörd redan - i alla fall vår pålitliga "Greenia" från Runåbergs. Vi fortsätter att nalla av vitlöken som vi satte i höstas också - de är inte alls färdiga ännu, men de blir större och större och får en allt tydligare vitlökssmak.

De olika sorternas grönkål som jag dragit upp i varmbänken skördar vi också från för fullt. Sorterna är "Red Russian", "Svartkål" (Nero di Toscana) och två sorters slätbladig grönkål ("Spis Bladene" och "Couve Tronchuda"). Vi äter dem ofta råa i sallader, i stället för "vanlig" sallad som jag inte är så förtjust i. Svartkålen skördade vi av för första gången i helgen, och den var verkligen god rå. Väldigt mild, mjuk och söt i smaken, och dessutom tjusig med sin mörkgröna färg och buckliga blad. Den kommer jag definitivt att odla nästa sommar också. "Red Russian" är litet strävare i smaken, men fortfarande helt OK rå i sallader. Och så tjusig som den är med sina flikiga blad och röda bladnerver kan jag nog inte låta bli att odla den igen.

Den värsta ogräs- och ohyreperioden är just runt hörnet, men trots det ska jag och min man faktiskt resa bort några dagar, till London. Vi får se om jag lyckas släpa med honom till någon trädgård! Min syster ska vakta huset och fåren när vi är borta, och hon frågade oroligt om hon skulle behöva ta hand om grönsakslandet. Nejdå nejdå sa jag, eftersom jag och svärmor har rensat ogräs ganska duktigt på sistone. Men hon vidhöll att folk brukar vattna sina grönsaksland också. Själv har jag inte tyckt att det har behövts. Sommaren -97 då det inte regnade på 5 veckor vattnade jag visserligen då och då, men en normal sommar när det regnar någon gång per vecka tycker jag inte att det ska behövas. Täckodlingen gör ju att vattningsbehovet blir mindre, men på många av bäddarna är plantorna så små ännu att jag inte kunnat lägga ut täckmaterial. Jag började fundera litet på det här med vattning i alla fall - hur länge brukar ni låta grönsakslandet klara sig utan vattning om det inte regnar?

Ja, trots att den här sommaren just har satt fart ordentligt har jag redan börjat fundera litet på nästa sommar... Det är ju så, att på våren är jag full av planer för allt jag ska göra till sommaren. Sedan visar det sig att jag tagit mig vatten över huvudet som vanligt, och jag skjuter upp en del saker till nästa år. Men samtidigt dyker det upp nya idéer hela tiden, och jag tänker att "nästa sommar ska jag minsann...". Och så sitter man där nästa sommar och kommer på att man har planerat ihop alldeles för mycket. Trevligt i alla fall att ha en hobby som aldrig tar slut! Och i år har jag min semester i augusti, och jag har redan stora planer för de fyra veckorna - förbereda planteringarna på den övervuxna gräsmattan inför nästa år, plantera några perenner, gräva upp rosorna som växer i skogsbrynet...

Potatistornet, en av mina storstilade planer från i våras, håller jag igång med fortfarande i alla fall. Jag har kärrat dit en massa spillhö och fyllt på kring blasten, och flätat upp tornet litet grann. Nåja, det där med flätningen blev väl inte så avancerat som jag tänkt mig. Det var så tidsödande att klampa runt i skogen och leta efter lämpliga vidjor, så jag flätade bara in ett par stycken för att hålla tidningspapperet på plats. Trots allt är det ju tidningspapperet som är det viktiga, för att hålla ljuset borta från knölarna, argumenterade jag med mig själv. Det blir ju inte så överdrivet elegant kanske, men... rustikt! (Hehe...)

Någon potatisskörd är det nog inte tal om ännu, men det ska verkligen bli spännande att riva tornet i höst och se om experimentet har fungerat!

Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten

Den goda svartkålen.

Rustikt potatistorn.