Självhushållning på Djupadal

Självhushållning på Djupadal

Text och foto: Marie & Gustav Mandelmann Illustrationer: Tora Mandelmann Bonnier Fakta 2013, ISBN 978-91-7424-207-7

Av Sylvia Svensson

Djupadal, Marie och Gustav Mandelmann’s fyrlängade skånska 1800-talsgård, är kanske bekant för en del av oss redan då den var med i TV för något år sedan. Boken Självhushållning på Djupadal som kom ut nu i våras gör bekantskapen så mycket djupare, här berättas hela historien och läsaren får fördjupa sig i de delarna som känns mest intressanta eller aktuella just för tillfället.

Författarna säger själva att Självhushållning på Djupadal är tänkt som en ”dassbok”. Med det menar de att den ska ligga framme mest hela tiden och läsaren kan hoppa in var som helst mellan pärmarna och börja läsa när det finns en liten stund över och det är precis så jag läser den här boken - det finns något intressant på varje sida. Texten är mustig, rolig och personlig och de vackra teckningarna av husets ena dotter och fina foton av frun i huset och några till gör boken njutbar även om du bara har tid att bläddra lite för att få inspiration.

Boken börjar med senhösten med allt vad det innebär att skörda frukt och grönsaker, musta äpplen och päron, lagra på olika sätt allt som ska sparas till vintern, ta hand om djuren och mycket mer.

Som sig bör så går man över till förvintern med berättelser om gårdens olika djur, fåren, grisarna, fjällkorna och hönsen. Här berättas också om att vintra redskap, mala mjöl, baka surdegsbröd, brygga öl och mycket mer. Vid den tiden är det ju jul i antågande!

När man har klarat av alla helgerna går man in i djupvintern. Det innebär bland annat att ”glänta på pärleporten” med hjälp av alla frökataloger, en mycket passande beskrivning för oss trädgårdstokar! Så kommer fröna och de allra första sådderna inleds. Förutom det så finns det mycket annat att göra, som vinterbeskärning, korvstoppning, vedhuggning, såga upp eget timmer och skoga.

Så går senvintern över till den tidiga våren och göromålen intensifieras. Man kan börja odla i varmbänkar och vårstäda och börja så i växthusen, väcka trädgården till liv och pyssla om fruktträd, titta till bina och vårda beteshagar mellan alla kalvningar och lamningar!

Men så kommer det de kallar för varmvår och den är säkert den mest intensiva perioden i Djupadal. Nu ska jorden beredas och direktsådderna inledas, sädesfälten sås och potatisen sättas, fruktträden ympas, djuren beredas för utegången och trädgården skulptureras. Från den omgivande naturen kan man plocka vårprimörer och snart kommer även trädgårdens primörer fram.

Ljuva midsommartiden innebär, bland mycket annat, även ogräsrensningens lycka, skötseln av potatislandet, växthusbestyr, honungsslungning, ystning, smörtillverkning och så Den Stora Klippardagen i fårhagen!

Högsommaren för med sig mycket bevattning och odlingsbestyr, ta hand om skörden som vitlök och grönsaker, bärga säden, titta till betesdjuren och ordna mobila djurhus, sommarbeskära vin och gallra frukt – bara för att nämna några sysslor.

Sedan kommer den tidiga hösten med den fortsätta skörden med allt vad det innebär, inklusive skördefesten, och så är man snart framme i senhösten igen och cirkeln är sluten.

Allt som allt är Självhushållning på Djupadal en mycket underhållande och klok bok som även den utan gård har mycket nöje av att läsa!