Rosor och rönnbär!
Karins krönika För er som följt krönikorna här från Astrid Lindgrens Näs är det vid det här laget bekant att vi anlagt en törnrosgård mitt i parkens hjärta. Rosorna sattes små och taniga i jorden i våras men redan nu sträcker de på sig och kastar ut sina grenar åt höger och vänster, ivriga att ta plats och visa upp vilka de egentligen är.
Text och bild: Karin Eliasson
Min idé om det här trädgårdsrummet är att det ska vara lika mycket nyponträdgård som rosenträdgård, varför rosorna är valda med omsorg utefter variation i form och färg vad gäller dess nypon. Och även om vi redan i år anar vilken vacker tavla detta kommer att bli så är det nog först nästa år som det verkligen kommer att spraka loss. Allt kan man inte få på en gång, det vet vi som sysslar med trädgård. Det är lite skönt att få längta också.
Men som en liten förstärkning av detta hösttema i rosenträdgården så valde jag att sätta in tre rönnar mitt bland rosorna. Både för att ge mer vertikal struktur, skuggplatser och för att få den där färgklicken såhär på höstkanten. Ett val jag verkligen inte ångrar. Ibland kan det kännas som att rönnen är ett av de mest underskattade prydnadsträd vi har. Jo, visst finns det mycket rönnar i vår utemiljö, i parker, längs gatustråk och inte minst i det landskap som formas av hagar och skogsgläntor. I viss mån har rönnen också tagit plats i de privata trädgårdarna, då ofta lite speciella sorter som ullungrönn eller pärlrönn. Ändå är det inte det första träd man tänker på när det ska till att väljas vårdträd för trädgården eller lämpliga träd för lundar och sittplatser med silande skugga.
Rönnen är i själva verket ett fantastiskt prydnadsträd som man kan få både flerstammigt och uppstammat. Med ett sirligt och rörligt bladverk, en vacker blomning och sedan en efterrätt i form av dekorativa bär på hösten. Och man kan skörda av det och få höstmiddagarna att glänsa med rönnbärsdricka, sylter, geléer och chutneys. Jag kan inte låta bli att se på rönnen som ett fruktträd med en lika självklar plats i trädgården som äppelträdet. Just därför tycker jag själv att rönnar med riktigt röda, söt-syrliga bär att plocka är det bästa man kan plantera in, sorter som ”Västeråker” E och Edulis, till exempel.
Valet av rönn till törnrosgården på Astrid Lindgrens Näs hade inte så mycket med skörden att göra. Även om kocken i vår restaurang säkert är glad åt valet. Nej, det handlade om form och färg, om släktskapet med rosorna och om våra små flygande vänner. Naturen är en ständig deltagare i planeringsarbetet med våra trädgårdar. Eftersom Astrid själv inte var någon trädgårdsmänniska lutar vi oss mot andra gröna värden än den klassiska prydnadsträdgården när vi ritar, planerar och selekterar. Naturen är ett tema som ständigt ska återkomma, det växtvilliga, det rena, det enkla, det vi alla känner igen från det svenska landskapet. Och fåglarna är en del av naturen.
De tre rönnarna står nu där och lyser med sina bär. Fågelholkarna är på plats i omgivande träd och på ladugårdsväggar. Fåglarna är inbjudna både att äta och boa. Förhoppningsvis visar de tacksamhet genom att hjälpa till att plocka larver och löss från våra växter i vår. Och förhoppningsvis sjunger de en truddelutt då och då och bidrar till det liv vi vill fylla våra trädgårdar med, det vilda liv som Astrid Lindgren höll så kärt.
Mer information om Astrid Lindgrens Näs hittar ni på Astrid Lindgrens Näs