Plantera nu för vårlig färgprakt

100 dagars färgglädje
Med lite planering kan vi få mycket lång glädje av de lökar vi sätter nu på hösten. Redan i februari och mars blommar snödroppar och vintergäck. De avlöses av krokus och tidiga påskliljor i mars-april. Under senare delen av april kommer de botaniska tulpanerna för att följas av storblommiga påskliljor och senare sorter av tulpaner i maj. Nu är det också dags för de pampiga kejsarkronorna, ljuvligt doftande narcisser och som kulmen på färgfyrverkeriet kommer i juni de ståtliga liljeblommande tulpanerna och naturligtvis papegojsorterna. Tillsammans med ståtliga jätteallium avslutas en färgsprakande vår.

Det roligaste med lökblommorna är den färgprakt de bjuder på under den tidiga våren när inget annat finns att glädjas åt i trädgården. Genom att plantera lökar intill sent grönskande perenner med stora bladmassor som t.ex. funkia och jättedaggkåpa eller under buskage döljer de senare effektivt det nedvissnande bladverket på lökarna.

Tidig plantering ger bättre resultat
Visst kan man plantera lökar också sent på hösten men allra bäst blir resultatet om de sätts under september och tidiga delen av oktober. I norra Sverige är det augusti och september som gäller. Lökarna måste ha en viss tid att rota sig om de ska övervintra på ett tillfredställande sätt. Detta gäller speciellt smålökar, påskliljor och narcisser. Tulpaner är inte lika kinkiga men mår ändå bäst av tidig plantering.

När det gäller planteringsdjup kan man generellt säga att lökarna planteras tre gånger lökens höjd. En tulpan hamnar alltså på ett jorddjup av 10-15 cm beroende på sort. Påskliljor däremot har betydligt större lökar och ska följaktligen placeras djupare, ca 20cm.

Smålökar för förvildning
Många av de vanligaste smålökarna såsom scilla, vårstjärna, pärlhyacinter och krokus passar utmärkt att plantera i gräsmattan och under buskar eller varför inte i kruka för att tas in för tidig drivning. Detta gäller också den tidiga vintergäcken, Eranthis hiemalis, som bör blötläggas några timmar innan den planteras.

Det viktiga är att bladmassan får vissna ner efter blomningen och fröna kan sprida sig innan gräsmattan klipps. Så småningom bildas den mest perfekt mönstrade matta av ljuvligt blå scilla, vårstjärna eller vad man nu väljer.

Ståtliga tulpaner
I paradrabatten väljer vi ståtliga tulpaner gärna planterade i en matta av marktäckare såsom vit backtimjan eller gråbladig kattfot. Detta ger en lugn "bakgrund" till de mer utmärkande tulpanerna.

De senaste åren har papegoj - och liljeblommande tulpaner blivit mycket populära. Papegojtulpanerna har en alldeles speciell form, lite skrynkliga i kronbladen och ofta skiftande i färg. Antingen tycker man om dem eller också tycker man de är förfärliga. Formen kommer av att dessa tulpaner en gång bar på virus som gjorde att de blev förvridna i formen ofta med en randning i blomman. Detta har våra dagars förädlare tagit fasta på, dock utan virus, och skapat dagens skönheter såsom Estella Rijnveld med rödvit strimmig blomma, som ser ut precis som på de gamla målningarna eller Blue Parrot som ser ut som blåbär och mjölk.

Känner man ett visst motstånd mot papegojtulpanerna är det raka motsatsen med de liljeblommande. Raka och ståtliga med högburet huvud strålar de med sin elegant formade blomma. Här finns många vackra sorter t.ex. den vita White Triumfator eller den gammelrosa Mariette.

Tema med variationer

Pärlhyacinter
Gillar man att prova olika sorter av samma art finns det mycket att botanisera i till hösten. Bland pärlhyacinterna finns vanlig pärlhyacint, Muscari armeniacum. MuscariBlue Spike har fyllda blommor och en intensivt blå färg. Plymhyacinten, Muscari comosum plumosum, har en lite yvig blomklase i en spännande blålila nyans. Vill man ha en lite högre pärlhyacint är Muscari latifolium ett utmärkt val. Den är tvåfärgad så till vida att knopparna är mörkblå och vartefter de slår ut antar de en ljusare nyans vilket ger fin effekt om den används som snittblomma.

Vårstjärna
Vårstjärna, Chionodoxa gigantea, är en ljuvlig vårbudbärare men ännu vackrare är den vita, Chionodoxa gigantea 'Alba'. Den har de mest snövita blommor man kan tänka sig som dessutom är större än de blå.

Allium
Allium är ett stort släkte som blivit enormt populärt. Här finner vi bl.a. den högresta kirgislöken, Allium aftalunense 'Purple Sensation', som får en mörklila stor blomboll i juni. Tillsammans med aklejor och iris bildas en mycket vacker kombination.

De flesta Allium blommar i juni och de torra blomställningarna är mycket dekorativa i torkade arrangemang.

Påskliljor och pingstliljor
På grekiska heter både påskliljor och pingstliljor Narcissus. I dessa båda grupper finns en oändlig mångfald att välja bland. De passar alldeles utmärkt att förvilda under buskar eller på en del av gräsmattan som inte klipps förrän blasten har vissnat ner i lugn och ro.

Bland minisorter av påskliljor är Téte á Téte en mycket bra sort. Blanda gärna med dubbel Texas och enkla Golden Harvest.

Pingsliljor har en ljuvlig doft och har man tur att hitta den äkta gammaldags pingstliljan, Narcissus poeticus recurvus, är lyckan fullkomlig. Den har små vita blommor med ett litet rött öga och en doft som gör att man borde ta semester under den tid de blommar. Andra bra sorter är "Geranium" som är mångblommig (många blommor på varje stälk) och den rent vita 'Thalia' som också kallas änglatårar pga. de nickande blomklockorna.

Att odla i hinkar och byttor av alla de slag är populärt. Enklaste sättet att vinterförvara krukan är att gräva ner den helt ute under vintern, täcka med löv och sedan driva fram dem under våren, inne eller ute, beroende på var man vill ha sin vårhörna.
Foto: IBC