Nu håller jag tummarna!
Text och bild Sylvia Svensson
Den gångna vintern liknade ingen annan jag har varit med om! Förutom att den var lååång och kall, så blev det dessutom barfrost här på västkusten mest hela vintern. Inget skyddande snötäcke som skulle hjälpt mot barfrosten hade vi, men snö här hör ju till ovanligheter. Däremot brukar västkustvintrarna vara gråa och blöta, men så icke i år.
Det är först nu, detta veckoslut i mitten på april, som det har börjat regna. Jag kan nästan höra hur den snustorra marken säger sluuuuurrrppp när den girigt suger åt sig vattendropparna. Jag hoppades att det skulle kommit en rejäl rotblöta som fick all tjälen att tina och som vattnade rötterna på djupet, men det verkar inte bli riktigt så. Men bättre lite regn än inget alls! Och det varma vädret på sistone tinar ju upp tjälen.
Jag är mycket bekymrad för våra stackars rododendronbuskar. Trots att de var täckta med ett lätt och luftigt solskyddsnät, i mitt fall heter varunamnet Under-Cover, så verkar de ändå ha tagit skada av den långa torrfrosten med kraftig solstrålning.
Rododendronens blomknoppar kommer förmodligen ändå att slå ut, men det kommer säkert att se ruskigt ut med de skadade bladen som hänger som rullade cigarrer på grenarna. Vi har försökt vattna nu, men bladen hänger ändå. Det finns dock lite hopp, för de nya bladknopparna intill blomknopparna verkar vara oskadda. Det återstår att se.
Skyddet är viktigt för alla sorters städsegröna växter så att inte bladen får solbränna på grund av tjältorka. Men alltid räcker det tydligen inte. En del av de känsligare städsegröna växterna verkar ha gått hädan. Dit hör vissa cypresser, tujor och mitt fina lagerolvon, Viburnum tinus. De vintergröna olvonbladen är helt torra och frasar sönder när jag tar i dem, liksom barren på vissa ovanliga barrväxter.
Men det finns glada överraskningar också! Jag hade inte mycket hopp om den gula solfjäderstallen och den vackra variegata hiban. Men båda verkar ha klarat sig utan några skador alls. Och de var inte ens övertäckta! Samma sak gäller en del småplantor av känsliga rododendron, jag trodde att de främst skulle vara i farozonen då de nästan inga rötter har och det lilla de har ligger ju väldigt grunt.
Det mesta av det lövfällande beståndet verkar också ha klarat sig, men ännu kan jag inte ropa hej. Det återstår att se när och om bladen börjar utvecklas. Nu håller jag tummarna för persikoknopparna… måtte det inte bli några fler kalla bakslag nu!
Sylvias nästa krönika kommer om ett par veckor!
#Läs tidigare avsnitt av Sylvias gröna hörna 2013#
Vårfunderingar i januari En galanthofils väntan Chilicirkusen fortsätter! Vårens första surr Pynt till påsk!
Tänk på! Om du prenumererar på vårt kostnadsfria nyhetsbrev får du regelbundet information om våra artiklar och krönikörer så att du inte missar något. Prenumerera här: Nyhetsbrev Odla.nu