Ljuvliga julrosor

Det är ett växandets under att hitta en blommande julros mitt i snödrivan, där den har värmt sig ett hål i isskorpan, bokstavligt talat! Visst kan den deppa om det blir minusgrader, men vid nästa töväder reser den sig igen och utvecklas vidare.

Av Sylvia Svensson

Julrosor odlas på friland mest i södra delen av landet. Där kan de blomma redan på senhösten, i november-december eller så blommar de extremt tidigt under vårvintern. Om vintern är så mild som den är nu i södra Sverige, så har de på många håll blommat under hela juletiden och de fortsätter nu i januari.

Ovanlig blomningstid

Denna ovanliga blomningstid är ett arv efter julrosens förfäder som växer vilda i sydöstra Europas berg. Där är det för varmt under sommaren för att julrosen skall orka blomma, så den väntar på vinterns svalare väder och sätter igång då. Egenskapen har gått i arv och även om den har blivit flyttad norrut, så gör den på samma sätt.

Så vill julrosen ha det

Julrosor vill gärna stå lite halvskuggigt i vandrande skugga under glesa buskar och under lövträdskronor som skyddar dem mot alltför stark sol under sommaren.

Plantera den i djup, mullrik, ganska kraftig jord som också skall ha högt pH. Kalka alltså!

Julrosen vill absolut inte ha stillastående vatten så dränera väl!

Den vill inte heller bli flyttad när den väl har etablerat sig, då kan den blomvägra några år i likhet med pionen! Julrosorna bildar knölliknade rotklumpar som växer sakta i storlek, om de får vara ifred. Det är främst den vita julrosen, Helleborus niger, som är kräsen när det gäller flyttning, släktingen Helleborus orientalis är något lättare att flytta.

Skulle det bli minusgrader medan julrosen är knoppig eller blommar, täck den gärna med torra löv och granris. Täckningen kan du ta bort när det åter blir plusgrader, men ha den lättillgänglig då vårens väder är ombytligt.

Förökning

Frösådd brukar vara den enklaste metoden att föröka julros. Men tänk på att alla julrosor är färskgroende, så man måste så fröna omedelbart efter att de har mognat och börjar ramla av. Annars har växten snart själv sörjt för sådden, det händer att man hittar julrosbebisar under och i närheten av moderplantan. Sådana småplantor är ännu lätta att flytta och kan användas till förökning.

Sjukdomar

Julrosen kan tyvärr angripas av olika svampsjukdomar, särskilt om växtplatsen är för fuktig. Gråmögel kan göra bladen "mjöliga" och svartfläcksjukan kan ge fläckar på bladen och blommorna. Men även frosten kan skada dem. Ta bort infekterade delar direkt och klipp bort gamla blad för att få bättre luftcirkulation. Håll plantan "torr" och ren under bladen. Du kan också vattna med svampmedel på våren för att hindra smittan att få fäste. Sniglar och snäckor kan också ge sig på julrosorna och göra hål på blad och knoppar.

Arter och sorter

Helleborus-släktet innehåller 21 arter som växer naturligt i mellersta och södra Europa och mindre delar av Asien. Den vanligaste i odling hos oss är den vita julrosen, vars latinska namn är Helleborus niger, och niger betyder ju svart. Hur kommer sig detta? Jo, för att dess rötter är svartfläckiga och dessutom dödligt giftiga! Svarta faran, kanske? Men blomman är alltså bländande vit och underbar, med stora gula ståndarknappar!!

Turkisk julros, Helleborus orientalis, kommer främst från Turkiet och Grekland, där den växer vild på bergsängar och i skogar. Helleborus orientalis är mycket mångformig när det gäller blommornas färg och storlek. Det finns otaliga namnsorter från vitt och ljuvaste äppelblomsrosa till nästan svart. De kan ha både enkla och dubbla blommor.

Den rödblommiga varianten kallas just röd julros och heter Helleborus orientalis ssp. abchasicus.

Blommorna kan också vara fräkniga på olika sätt. Den fräkniga sorten kallas prickig julros och heter Helleborus orientalis ssp. guttatus. Det finns knappt två blommor med exakt likadant utseende!

Hybridjulros, Helleborus x hybridus, kallas de namnsorter som har många olika arter inblandade i korsningen och där Helleborus orientalis oftast ingår. Här finns många vackra namnsorter som ’Metallic Blue’, ’Red, Pink, White och Yellow Lady’ mfl.

Dessa julrosor självsår sig lätt och det brukar nästan alltid finnas småplantor intill moderplantan. Av dessa småplantor vet man aldrig vad det blir för färger, så det är spännande att se dem blomma för första gången.

Purpurjulrosen, Helleborus purpurascens, som kommer från östra Mellaneuropa, är ofta mycket tidigt i blom, hos mig inte sällan vid juletiden. Den är högre än den vita och har flera blommor på samma stjälk. Blommorna är mörkt violettrosa, ibland med lite grönt i mitten.

Ytterligare arter i släkten är Helleborus foetidus som på svenska kallas klockjulros. Egentligen betyder foetidus illaluktande, men så illa luktar den inte. Blommorna sitter i knippen om flera och är mer eller mindre gröna och ofta med röda kanter. Denna art har förvildat sig i Sverige på några platser. Den är högväxt med vackra tredelade blad som brukar vara vintergröna. En välkänd namnsort är ’Wester Flisk’ som har mörkröda kanter på de gröna blommorna och rödaktiga stjälkar och mörkare blad.

Liknar föregående gör den korsikanska julrosen, Helleborus argutifolius. Den är också högväxande och har äppelgröna blommor utan röda kanter. Denna är särskilt ivrig på att komma igång att blomma "för tidigt", den kan sticka upp från en snödriva, men tyvärr är inte den lika tuff som den vita julrosen, så blommorna förfryser ofta.

Stamjulros, Helleborus argutifolius, brun julros, Helleborus x sternii och grön julros, Helleborus viridis hör också till dessa grönblommande skönheter. Särskilt den senare blommar först när våren verkligen har kommit, i april-maj.