Ljung

Så här års finns det många olika sorters ljungväxter till salu i handeln.

Där finns de ettåriga s.k. höstljung-sorterna, Erica gracilis, hemmahörande i Sydafrika, men de importeras numera mest från Tyskland under en kort tid på hösten.

Blommorna är vita, rosa eller purpurfärgade och kommer i sådana massor att de små, hårtunna bladen nästan försvinner.

Man får se till att jorden aldrig torkar ut men den trivs för den delen inte med att stå i blöt jord, så lagom är bäst.

Den fryser i regel ner redan vid 2-3 minusgrader, men så länge den håller, är den fin i olika höstarrangemang. De behåller sin färg och form även sedan de frusit, men på våren torkar de sedan in.

Där finns även de fleråriga sorterna av Calluna vulgaris som endast heter ljung och som är vår välkända, vildväxande hedväxt. Det är dock ingen större idé att gräva upp sådana plantor från naturen, dels är det inte tillåtet och dels kommer de med största sannolikhet inte att trivas.

Men av ljungen finns det massor av namnsorter i handeln att köpa, man kan till och med börja samla på dem! De trivs i full sol i humusrik, väldränerad surjord som inte torkar ut.

De kan ha fyllda eller enkla blommor i samma färgnyanser som höstljungen. De kan växa som rundade, täta endast 10 cm höga småbuskar, eller som halvkrypande marktäckare eller som glesa, rakt upprättväxande kvastar på en halvmeter.

Bladfärgerna varierar från grått via olika nyanser av grönt till nästan limegult, många har dessutom häftigt röd nytillväxt på våren.

Till Calluna vulgaris namnsorter räknas även den s.k. Garden Girls-gruppen med många olika "flickor" och som i handeln fått heta knoppljung.

De är ju ljuvligt knoppiga hela vintern, knopparna slår aldrig ut. Men ofta är dessa inte särskilt vinterhärdiga utan fryser bort under vintern och torkar in på våren.

Vissa nya sorter odlas enbart för sina vackra bladfärgers skull. En sådan är t.ex. den "gulbarriga" Calluna 'André Lime', som vanligen säljs icke-blommande, bladen är häftigt limegröna och utgör hela fägringen.

Calluna 'Beauty Sisters Trio' är en snygg kombinationsplanta där man har planterat ihop den föregående gula med två sorters knoppljung i olika färger.

Det finns även infärgade sorter av både Calluna och Erica att köpa, om man nu tycker att sådana är kul.

Zonen på ljung är svårt att ange, det beror på namnsorten. Den rena arten klarar sig upp till fjällregionen, zon 8.

Ibland hittar man även sorter av knoppiga vårljung, Erica carnea, redan på hösten och man kan förstås plantera sådana för att de sedan är starfärdiga på våren när snön smälter undan.

Dock måste man noga se till att man vid behov vattnar dem under vintern när det är plusgrader, de får absolut inte torka ut.

Växtsättet är krypande, marktäckande och härdigheten är beroende på sorten och snöskyddet, ca. zon 3(4).

Purpurljung, även kallad norsk klockljung, Erica cinerea, är också den en ganska ny bekantskap hos oss.

Det finns några namnsorter med lite olika blomfärger, det vanligaste är mörk rosa.

Växten blir ca 20 cm hög men betydligt bredare. Den har glesa toppställda klasar med lite större, avlånga blommor. Zon 1-2.

Erica tetralix, klockljung, växer vild i sydvästra Sverige.

Den blir 15-30 cm hög och har grågröna, håriga, smala blad. Blommorna är rosa eller vita, urnlika, hängande i en flock med 4-12 blommor på toppen på stjälkarna. Zon 2(3).

Erica x darleyensis, darleyljung, är en vårblommande hybrid som blommar mycket tidigt, ibland redan under snön.

Den har ljust rosa blommor med mörkare pistiller, men namnsorter med vita eller olika nyanser av rosa finns. Bladen är nåltunna och friskt gröna och växten blir upp till 50 - 60 cm hög. Zon 2.

Det har på de allra senaste åren börjat dyka upp rosa och vita sorter av vinterljung, Erica x hiemalis.

Den är en upprättväxande hybrid som blir upp till 60 cm hög. Blommorna är rörformiga, ca 2 cm långa i toppställda klasar.

Egentligen blommar den i februari - mars, men drivs tydligen i blom redan på hösten. Den klarar inte av våra vintrar annat än i ett uterum e.d. som håller några plusgrader.

Fransk klockljung, Erica vagans, är en ca 20 cm hög, bredväxande sort. Den vanligaste namnsorten i handeln verkar vara 'Lyonesse', men fler finns.

'Lyonesse' har små, vita blommor i täta, korta vippor. Härdighet ca zon 4.

Erica sparsa syn. Erica baccans 'Sparsa', boll-ljung (syn. doftljung) är också nykomling på marknaden.

Om dess vinterhärdighet finns inga uppgifter att hitta, men den är knappast vinterhärdig hos oss. Men den är söt med sina långa uppåtriktade grenar helt täckta med tunna ljusgröna barr och härliga ljusrosa, bollformade blommor med mörka pistiller.

Erica verticillata, kransljung, är en kraftigväxande art med rosmarinliknade, vintergröna blad och ljuvliga rosa, ca 2 cm långa, rörformiga blommor, kransställda runt toppen av skotten.

Den är knappast vinterhärdig hos oss heller, men så länge den blommar är den underbar! Kan tas in i ett ljust uterum, förråd e.d. som "håller nollan" bara man kommer ihåg att vattna.

Erica ventricosa, pipljung, syns sparsamt i handeln. Den var förr mycket popular i England som krukplanta utomhus.

Det översatta engelska namnet porslinsljung syftar på blommorna som är ljuvt "porslinsrosa" och vaxlika. De är bulligt rörformade, på toppen klocklika och har mörka pistiller.

Växtsättet är kompakt upprätt och de grågröna bladen är tunna, nålformade. Knappast vinterhärdig hos oss.

Irländsk ljung, Daboecia cantabrica, börjar också synas allt mer i plantskolorna. Där finns det också flera namnsorter att välja bland, både vita och rosa i olika nyanser.

De blir ca 25 cm höga och både blommorna och bladen är större än hos de övriga ljungväxterna. Härdighet zon 2.

Hybriden Daboecia × scotica, skotsk ljung, har också den varit sällsynt i våra plantskolor, men sorten 'William Buchanan' har ibland synts till.

Den har djupt purpurrosa blommor och är något lägre än sin irländska kusin, men i övrigt ganska lik. Zon 1(2).

Inte direkt en ljung men väl en bärljung, Pernettya mucronata, hör också till släktet ljungväxter.

Den säljs nu på hösten tillsammans med ljungen och passar bra att arrangera ihop med den i krukor och urnor.

På friland kan man också pröva den, men vinterhärdigheten är inte den bästa, zon 1(2) på sin höjd.

Den har små, vita, konvaljliknande blommor på våren som också är vackra, men det är inte de som är begivenheten utan det är de lysande, runda bären som kommer på hösten och som sitter kvar länge.

Det finns namnsorter med vita, rosa och purpurröda nyanser. Små, spetsiga, vintergröna blad, plantan blir ca 50 cm hög om den trivs.

Ljungen trivs och gör sig bäst om de är många tillsammans. De fleråriga passar dessutom jättefint ihop med t.ex. rododendron, man kan använda dem som underplantering på ljus och luftig plats i mullrik, porös, kalkfri torvjord som är väldränerad eller till och med plantera dem intill surjordsrabattens torvkant.

Innan den starka vårsolen börjar gassa, bör man skydda de grunda rötterna med t.ex. barkmylla, torrt tallbarr eller annat passande täckmaterial mellan plantorna.

Ljung kan också odlas i stora krukor eller lådor med surjord, s.k. rododendronjord passar perfekt, om de är fleråriga. För de ettåriga prydnadssorterna duger den vanliga plantjorden bra.

När den fleråriga ljungen har blommat färdigt klipper man bort alla blomställningar, senast innan den börjar växa på våren. Då kommer det nya skott på topparna på våren och den blommar ännu mer påföljande höst.

Där det kan bli barfrost, bör man täcka plantorna med granris för att skydda dem.

Gödsla de fleråriga sorterna på våren med rododendrongödsel.

Ljung är vanligen friska växter bara de får som de vill ha det och de är extra känsliga mot uttorkning de första åren.

Ibland vissnar plantor särskilt av vårljung ner "utan anledning". Enligt danska undersökningar beror det på vissnesjuka, orsakad av antingen filtsjuke- eller rotrötesvamp.

Det börjar som en partiell vissning så att ett eller flera skott får gråbruna blad, efter hand vissnar allt fler skott, så att på hösten kan hela plantan vara vissen och död. Sorten 'Winter Beauty' sägs vara särskilt mottaglig.

Erica gracilis