Inställt pga. regn

Även om vi i Stockholm inte drabbades av bortspolade hus och översvämmade älvar, så regnade det under hela juli, även här. Jag och en väninna passade på att åka ut till lotten en av dagarna då det nästan var uppehåll. Efter fikat så grävde jag upp lite tidig färskpotatis åt oss och efter några vändor med grepen var hela jag täckt med lera. Många av mina nyanlagda gräsgångar låg under vatten så det var även svårt att gå runt på lotten. Efter detta så ställdes alla sociala evenemang in, i avvaktan på minst en veckas solsken.

Markförhållanden för Johannelunds odlingslotter kan sammanfattas med "lera", i alla fall i området där jag har min lott. Gräver man 20-30 cm ned så skiftar leran färg från gråbrun till blå. Helst försöker jag undvika att få upp den ännu hårdare blåa leran, men emellanåt så är jag där och gräver i alla fall i jakten på förlupna rötter av sorten åkerfräken alias rävsvans, som verkar trivas en halv meter ned i marken.

All lera gör att det efter några dagars regn krävs en finländares envishet för att gräva - varje spadtag väger det fyrdubbla om man nu ens har fått föregående lerklump att lossna från spadbladet. Att det blir så lerigt glömmer man dock lätt efter några dagars sol, då man undrar vem som hällde cement över den ljusgrå jorden. Lite bättre blir det om man höstgräver ordentligt så att frosten kommer åt att spränga klumparna.

Som ett led i min jordförbättringskampanj ses jag varje höst köra skottkärran "åt fel håll" under pågående städdag. När de flesta kör löven till den gemensamma komposten så gör jag tvärt om. Förra hösten hade mamma och jag beslutat att tämja den sista obrukade marken på lotten, i samband med flytt av några svartvinbärsbuskar. Jag spadvände det ogräsfyllda ytskiktet, att rensa ordentligt skulle ta dagar i anspråk så jag plockade bara det värsta av rötterna och täckte sedan med 20 cm löv. För att löven inte skulle blåsa bort täcktes dessa i sin tur av fiberduk, mycket användbart till annat än det avsedda. Maskarna fick i uppdrag att mylla ned löven och samtidigt luckra och lufta jorden.

Jag har alltid tilltalats av täckodlingsidéerna, främst som ogräskontroll, och har tidigare provat tidningar med gott resultat. Även halm och täckbark ger relativt gott resultat. Även om jag inte är så förtjust i plast som sedan återfinns i marken åratal efter, så ville jag prova metoden. I våras hade löven multnat rejält, men de löv som inte maskarna hade hunnit bearbeta flöt som gipsöar ovanpå den tyngre lerjorden. Och med hungriga rötter redo efter en vinterns törnrosasömn så hade jag alltså det perfekta förhållandet för en experimentodling. Jag klippte sönder tre vanliga sopsäckar och bredde ut över landet, gjorde kryss med jämna mellanrum och planterade tidig potatis i hålen.

Experimentet avlöpte planenligt ur ogrässynpunkt, men trots massivt regn så förblev marken under platsen kanske lite för torr. När jag sen lyfte på plasten för att skörda så hade kolonier av myror flytt ovädret in under tak. De fick t.o.m. en restaurang i närheten, även om kosten var lite väl ensidig: potatis. Myrorna var inte nöjda med att semestern för deras del var över. Jag fick mig ett och annat välförtjänt bett under knölletandet.

Nästa år skall jag inte bygga kullar så att vattnet rinner av, utan ordna med en plan mark så att regnvatten i stället rinner in i hålen. Varje idé föder en ny!

Under juli har jag knappt varit ute på lotten, delvis pga. regnet. Mycket har hänt sedan sista besöket. Några dagars uppehåll har torkat upp gräsgångarna, men de ser rätt så illa åtgångna ut. Återstår att se om skadorna hinner repa sig till i höst. Mitt mystiska okända "gräs" som jag fick överta från förra ägaren började blomma med rödbruna blommor. Dagliljor var det visst! Grannarna som tog över den horribelt försummade lotten bredvid min har däremot inte legat på latsidan, snart syns inte ett ogräs. Min mamma är lika förvånad som jag över deras nit. De måste ha stått i sydväst och grävt! Vi tror det stavas "finsk sisu". Jag hoppas bara att det idoga arbetet inte enbart beror på min första krönika. Med ett skratt bad mig den ena av gräventusiasterna att återkomma med kameran i höst.

Susan Lindh, lott 118, Traneberg, Stockholm.

Nästa år blir vi nog risodlare. I bakgrunden min täckodling.

Dagliljan, en gåva från tidigare odlare.