Gröna tomater

Av Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten.

Onsdagen den 16 september 1998

Det borde väl vara slut på tillväxten i trädgården, tycker man? Dags att börja gräva ner gödsel, höststäda och dona? Nej minsann, det bara fortsätter och fortsätter.

För två veckor sedan när jag skördade en massa broccoli tänkte jag att - jaja, det där var nog sista gången jag kunde skörda och förvälla så här mycket, nu blir det väl några små buketter till middag då och då om jag har tur. Det visade sig att jag var tvungen att gå en runda med korgen i helgen också, och jag tror att det var min största skörd hittills! Och det var inte bara småbuketter, den största var nog 6-7 cm i diameter. (Inte för att det är något fel på småbuketter, de är nästan godare tycker jag.) Det är ju så mycket trevligare att plocka broccoli nu också, det finns knappt någon ohyra på den alls, utom några små höstsömniga sniglar som tuggar litet förstrött på bladen.

Jag tog in några gröna tomater för ett par veckor sedan när jag beskar buskarna. Jag tänkte mig att jag skulle använda dem i en gryta, men de blev stående i en korg på köksbänken. Och så i helgen fick de för sig att mogna! Ännu en glad överraskning, jag hade ju inte brytt mig om att ställa dem mörkt som man ska. Och riktigt goda var de också, mycket smakrikare än de fåtal som mognat på plantorna.

Till och med gurkan överraskar mig fortfarande! Vi skördade tre små "kristalläpplen" i helgen. Gurkan om något trodde jag väl skulle lägga av när det blev höst. Bredvid gurkan står rädisplantorna, och formligen dignar av rädisbaljor!

Helgen har trots alla dessa glada överraskningar dominerats av potatisupptagningen. Vi hade tur och slapp regn, men jorden var rätt så blöt och kladdig ändå, eftersom det regnat en del veckan innan. Jag hade täckt ungefär hälften av raderna med halm och hö när vi kupade potatisen. Daggmaskarna frodades under täcket, och jorden var luftig av deras gångar. Men tyvärr verkar det som om jorden ändå var betydligt blötare och kladdigare under täckningen än i de "otäckta" raderna. En torrare sommar kanske täckningen skulle ha varit mer lyckad.

Potatisskörden blev betydligt mindre än förra sommaren. Vi odlade Bellona, Matilda och en gammal sort från Tornedalen som är en sorts mandelpotatis med vitt kött och något rundare former än den vanliga, gula mandeln. Bellonan verkade friskast och gav mest. Matilda verkar känslig för solljus, det vara bara den sorten som hade fått en del gröna potatisar.

Trots att vi slog blasten för ett par veckor sedan hade rötan letat sig ner i några potatisar. Vi hade också mer angrepp av knäpparlarver än förra året, och en hel del skorv trots den fuktiga sommaren. Dessutom var många av de största potatisarna spruckna, antagligen på grund av regnandet. Tur att man inte lever på potatisodling! Vi funderar på att låta potatislandet ligga i träda ett par år, dels för att kanske minska skorv och annat elände, dels för att få litet mer tid över till annat. Vi har en massa förstört hö som vi tänkte lägga i ett tjockt lager på potatislandet. Tanken är att se till att potatislandet är väl täckt ett par år, för att förbättra jorden och kväva ogräset.

Löken har vi också tagit upp i helgen, aningen för sent egentligen eftersom den mesta blasten hade vissnat ner så pass att man nästan inte hittade lökarna. Gullöken var bara ungefär hälften så stor som förra sommaren, men vi fick ändå en rätt stor skörd. Jag tror vi tog upp ungefär 5 kilo, och då har vi ändå skördat kontinuerligt till "husbehov" sen i juli.

Vitlöksklyftorna från ICA som vi satte i början av augusti verkade så torra och ofruktsamma att jag har beställt "riktig" sättvitlök från Lindbloms. Men "ICA-klyftorna" överraskade mig - nu en månad senare har det börjat skjuta upp små gröna strån från några! Så det blir nog en massa vitlök nästa år. Livet är fullt av glada överraskningar!

Gurka "Crystal Apple".