Gräslika planteringar

Förutom vackra, smala blad, har dekorativa gräs ofta vackra vippor som viskar i vinden och ger en ny dimension åt perennplanteringen. Många väljer gräs för deras sirliga bladverks skull för att de lättar upp planteringen.

*Text: Sylvia Svensson
Foto: Bernt Svensson*

Men har du upptäckt att det även finns många andra växter som har liknande bladverk?
Låt oss titta på sådana växter, både gräs och icke-gräs! Många passar ju dessutom utmärkt att kombinera med varandra!

Dagliljor, Hemerocallis, är växter med smala, gräsliknande blad och de bildar dekorativa tuvor även när de inte blommar. Men kronan på verket är ju blommorna, som kommer upp från bladrosetten på höga blomstjälkar och verkligen är magnifika när de blommar. Det finns massor av olika sorter i otaliga färgkombinationer att välja bland, nästan alla färger utom rent vitt och klarblått. Så alla kan hitta en sort som passar för ändamålet, vare sig den ska stå i en rabatt eller i en stor kruka. De är också lätta att lyckas med, bara de får minst sex timmars sol per dag. De blommar bäst i närings- och humusrik, inte för torr jord. När du efter några år märker att de blommar sämre, är de förmodligen i behov av delning och omplantering. Det görs enklast på sensommaren och hösten efter avslutad blomning. Mer om dagliljor finns att läsa här.

Liriope muscari, mörk druvlilja, är en liljesläkting med roliga, lila 'bär' och styva, upprätta blad. Den är ganska okänd i de svenska rabatterna. Den är vintergrön och används i sina hemländer Kina och Japan som en marktäckande växt, men hos oss vissnar den vanligen ner.

Den är lättodlad, tål olika typer av jordar och både sol och skugga. Kan också odlas i kustnära områden då den tål en del salt. Tyvärr är den inte särkilt vinterhärdig, kanske zon 2(3).

Det finns några olika sorter, olika höga och med gröna eller variegerade blad. Blommorna är vanligen blålila och liknar pärlhyacintens, blommar från augusti till senhösten.

Sorten 'Monroe White' har vita blommor. Mörkgröna blad. 'Variegata' har vitstrimmiga blad och blålila blommor.

Släktingen Ophiopogon, ormskägg liknar den föregående, men den är ännu mindre härdig. Även den kan användas som marktäckare i de mildaste zonerna, men den tycker inte om vinterfuktighet så täckning med en plastskiva e.d. är nödvändigt.

Den mest kända är mörk ormskägg, O. planiscapus 'Nigrescens'. Mycket dekorativ med sina låga, nästan svarta blad!

Ett stort släkte med underbara blommor och vackert bladverk är Iris. De är vackra även när blommorna har vissnat, då det gräsliknade bladverket hållet sig ofta fint hela sommaren.

Det finns, i likhet med dagliljor, många arter och ett otaligt antal namnsorter.
Här kan du läsa mer om iris.

Irissläktingen Sisyrinchium, gräslilja, blommar med antingen gröngula eller blåa blommor beroende på arten. "Det blåögda gräset" är just S. graminoides (syn. angustifolium). De har i stort samma krav på jord och läge som iris och blommar också ungefär samtidigt.

Yucca filamentosa, palmlilja, klarar sydsvenska förhållanden (zon 1-2). Den blommar med ståtliga, halvannan meter höga blomstjälkar med gräddigt vita blommor i klasar. Den kräver god dränering och lätt, grusblandad jord. Tål inte vinterväta utan måste täckas eller ännu hellre planteras i slänt med god avrinning. Soligt och vindskyddat läge.

Kniphofia uvaria, fackellilja, är en utmärkt rabattblomma för förhållanden som föregående växt. Den vill ha djup och mullrik jord.

Liatris spicata, rosenstav, finns i rosavioletta och vita former. Vill ha en normal god jord som är väldränerad, för även den är känslig för väta vintertid. Annars är den härdig till zon 3.

Läs mer.

Gladiolus imbicatus, rysk sabellilja, är en förhållandevis okänd växt i Sverige, trots att den är både vacker och härdig.

Anthericum lilago, stor sandlilja, är en perenn som ger eleganta vippor med små, vita blommor som sticker upp på försommaren från en rosett med gräsliknande, smala blad.

A. ramosum, liten sandlilja, är mindre och sirligare. Båda är som vildväxande sällsynta i Sverige. Påträffas sparsamt i sydligaste Skåne på steniga, sandiga och soldränkta marker.

Paradislilja, Paradisea liliastrum, är en liljesläkting med smala, gräsliknade, halvmeterhöga blad och vackra vita blommor i ett glest ax. Den har en kort, köttig jordstam. Härdig, går upp till zon 8 och trivs bäst i varm, något torr jord och gärna på solig plats.

Bambu är däremot ett "riktigt" gräs, den tillhör gräsfamiljen Poaceae.

Ibland ser man i plantskolor bambusorter som har fått helt felaktiga fantasinamn. Det finns dock så många olika sorters bambu att förvirringen är förståelig, det är svårt att hålla reda på arterna och sorterna.

Bambu växer vild i varmare trakter, men det finns det ändå ganska många arter som vi kan odla i Sverige. Vissa arter som t.ex. bergsbambu, Fargesia murielae (syn. Sinarundinaria murielae) och glansbambu, Fargesia nitida, som är snarlik bergsbambun men med mörkare och något smalare strån, är välkända i våra trädgårdar. De är dessutom mycket lättodlade, nöjer sig med sandiga jordar och halvskuggig placering. De är dessutom härdiga till åtminstone Mellansverige. Flera lägre och sirligare namnsorter finns i handeln.

Om man bor man i de mildaste zonerna av Sverige så finns det fler intressanta bambuarter att välja. Det mest intressanta bambusläktet är kanske Phyllostachys med flera vackra, storvuxna arter. De är ofta värmeälskande och kan förmodligen inte nå full storlek i Sverige, även om de i övrigt är ganska härdiga. De sprider sig tyvärr ännu mer aggressivt än bergsbambu.

Släkten Sasa har lågvuxna plantor med stora blad. Den härdigaste är Sasa kurilensis, andra är S. palmata och S. veitchii.

Bambu blommar sällan, sådär vart 100:e år. I mitten av 1990-talet var det bambublomning i hela Europa. En del arter, t.ex. just bergsbambu, som är den vanligaste i odling, dör efter blomningen, medan andra bara blir försvagade och hämtar sig igen efteråt.

Bambu planteras helst på våren eller på sensommaren så att den hinner etablera sig. De är inte speciellt krävande, men gemensamt för alla arter är att de inte tycker om blåst.

Många, t.ex. Phyllostachys är värmekrävande och bör stå i ett soligt läge.
Bambu tycker om vatten, det är viktigt att vattna om de står soligt. De vill dock inte ha stående vatten, särskilt inte på vintern. Bambu gödslas med vanlig gräsgödning typ Blåkorn, men då växer den också så det knakar…

Problemet med många bambuarter är att de sprider sig aggressivt, dock ej Fargesia. För att hindra detta kan man gräva ner en ogenomtränglig, icke nedbrytbar spärr mot rotskotten. Det bör vara ganska rejält stort och djupt, minst en halvmeter.

Hemerocallis thunbergii