Gerbera, ursprung, utveckling och egenskaper

Gerbera härstammar från Sydafrikas guldgruvedistrikt och det var vid 1800-talets mitt som den upptäcktes. I de hårt arbetande gruvarbetarnas tillvaro var det inte svårt att föreställa sig att gerberan var en ljuspunkt.

I slutet av 1800-talet förde den engelske botanisten R. Jameson med sig en art av gerbera till den botaniska trädgården i Cambridge och den fick namnet Gerbera jamesonii.

Det var de engelska och franska förädlarna som satte igång med att korsbefrukta Gerbera jamesonii med den småblommiga, vita arten Gerbera viridiflora. Resultaten av korsningarna blev stora och fantastiskt färgstarka blommor på långa stjälkar, vilket var målet, eftersom gerberan vid denna tidpunkt enbart odlades och såldes som snittblomma.

Förädlingsarbetet har sedan dess utvecklats och för cirka två decennier kom krukväxten Gerbera x cantabrigiensis fram. Det var i slutet av 1980-talet som man började producera gerbera som krukväxt.

Det största problemet då var de långa stjälkarna på gerberan som gjorde att blommorna ville nicka. Tack vare givande korsningar lyckades man få fram gerberaplantor som lämpade sig för krukväxtodling.

Korsningarnas syften har framförallt varit att få fram exemplar som är kortvuxna och knubbiga och därmed bättre anpassade som rumsväxter än de gerberasorter som används som snittblommor med nästan halvmeterlånga stjälkar.

När det gäller gerbera som snittblomma är färgrikedomen enorm med upp till 500 varianter i olika färger och nyanser som säljs på de holländska blomsterauktionerna varje år. Nu koncentreras förädlingen och odlingen framförallt på att få fram snittblommor av gerbera som håller i upp till tre veckor eller mer.

Precis på samma sätt som det pågår en förädling av gerbera som snittblomma har även gerbera som krukväxt dykt upp i olika färgnyanser men också i olika blomstorlekar som ”mini”, ”midi” och ”maxi”. Gerbera i miniformat är mycket användbara vid borddukningar till fester och kan vara en trevlig present att skicka med sina gäster hem när kvällen är slut. Dessutom har dessa små minikrukväxter en längre hållbarhet än gerbera som snittblomma. Gerberans enkla form har också gjort den populär i minimalistiska inredningar. Det är fascinerande att gerberan som för drygt 20 år sedan var näst intill okänd som krukväxt har gjort ett så snabbt språng in på blomstermarknaden.

I Sydafrika är gerbera en sommarblommande perenn (ofta sedd som rabattväxt i varma länder) som i sitt naturliga tillstånd har blommor i lysande gult, orange eller rött och den tillhör familjen Asteraceae (asterväxter, korgblommiga växter). Den kännetecknas av en kraftig bladrosett bestående av flikiga mörkgröna blad och blomkorgar, 7-12 cm i diameter, som sitter i toppen av de kala stjälkarna. Gerberans färgrika blommor kan vara enkla eller fyllda (dubbla sorter med smala kronblad förekommer) och sitter fast på kraftiga stjälkar som skjuter upp från plantan. De odlade hybridernas blommor skiftar i färger från djuprött över i rosa, lax, orange, gult, beigt och vitt och kan vara riktigt klara eller matta pastellfärger. Ännu finns inga blå, svarta eller gröna gerberasorter att köpa men det är kanske bara en tidsfråga innan de dyker upp!

Gerberans namn
Gerbera har fått sitt namn från den tyska läkaren och botanisten Traugott Gerber. Ibland kallas gerbera för Transvaaltusensköna. I Danmark har gerbera ibland gått under namnet strålkorg vilket ger en bra beskrivning av blomman vars kronblad strålar ut åt alla håll.

Läs mer:
Gerbera - som gåva på Internationella kvinnodagen
Skötselråd Gerbera
Användning och odling, Gerbera
Gerbera som hälsoväxt

Gerbera