Färgglada släktet krasse

Av Sylvia Svensson

Krassesläktet, Tropaeolum, är det enda släktet inom familjen krasseväxter (Tropaeolaceae). Släktet innehåller ca 90 arter örtartade växter, både ett- och fleråriga, många klättrande. Några av arterna har rotknölar och dessa trivs i fuktiga men väldränerade och inte alltför näringsrika jordar på en solig, vindskyddad plats i trädgården under sommaren. Knölarna måste tas upp på hösten och förvaras frostfritt, de tål inte våra vintrar ute. De flesta krasseväxter kommer från svala, fuktiga bergs- områden i Central- och Sydamerika.

Perenner

Eldkrasse, T. speciosum, med sina tjocka, knölliknande rötter klarar dock att övervintra t o m zon 3. Den planteras med fördel i ett buskage, t.ex. tillsammans med rododendron i en blandning av torv, barr och lövjord. Planteras djupt (ca 50 cm) och väldränerat med sand och en hel del småsten runt knölarna.

Knölkrasse, T. tuberosum, används som grönsak i Sydamerika. Namnsorten ’Ken Aslet’ odlas hos oss som prydnadsväxt. Den är en klättrande, knölbildande växt med blågröna blad med tre till fem lober. Den blommar med färgglada, rörformade blommor med röda foderblad, orange kronblad och lång rödaktig sporre. Knölkrassen är inte härdig hos oss och måste övervintras på en sval, frostfri plats. Odlas därför enklast i kruka.

Färgkrasse, T. tricolor, liknar ovanstående och odlas på samma sätt. Blommorna är mörkorange med gul insida och blåsvarta ”läppar”.

Inte alls vanlig i hemmiljö är violkrasse, T. azureum. Den är en knölbildande, sirligt klättrande art med violblå blommor och odlas enklast i kruka. Övervintras inomhus och kan få för sig att börja blomma redan på vårvintern om ljuset räcker till.

Guldkrasse, T. polyphyllum, bildar låga, yviga plantor utmed bergssidorna i Sydamerika. Den har vackra, fingerflikiga, blågröna blad och guldgula blommor. Kan odlas som stenpartiväxt men då måste knölarna tas in på hösten, så krukodling är enklast även här.

Ettåriga sommarblommor

Indiankrasse, T. majus, är den vanligaste krassen i våra trädgårdar. Man delar sorterna i två grupper: de klättrande brukar kallas slingerkrasse och de låga, buskformiga kallas buskkrasse. Av båda varianterna finns otaliga namnsorter. De ätliga krasseblommorna kan användas i sallad och som dekoration på bakverk.

En som liknar buskkrasse är dvärgkrasse, T. minus. Den är dock mindre som namnet antyder. Odlas som ettårig sommarblomma hos oss.

Även fjärilskrasse, T. peregrinum, är en sommarblomma hos oss. Den klättrar gärna över staket och stenar och blommar länge med gula, fjärilsliknande små blommor.