Docksöta dvärggranar

Upptäck de små granarnas underbara värld! Det finns mängder av sorter att välja på med olika form, färg och uttryck. Dvärggranarna är vackra i trädgården, på balkongen, vid entrén och som gravsmyckning. Gröna året runt och rysligt lättskötta är det också!

Av Lars Forslin

Små barrväxter har e[[wysiwyg_imageupload:51:]]tt stort användningsområde: de kan passas in överallt där man vill ha grönska året runt och där platsen är begränsad. Gravar är en utmärkt plats för dem där de ger skönhet året runt med minimal skötsel, men även hemma kan de förgylla olika miljöer. Speciellt vackra är de i samplanteringar med ljungv[[wysiwyg_imageupload:48:]]äxter och prydnadsgräs; andra platser kan vara stenpartier, entréplanteringar, eller vid murar där de också trivs med att stå på skug[[wysiwyg_imageupload:47:]]gsidan.

Finns i alla storlekar

Barrväxter är i allmänhet skogsträd och kan ofta bli jättestora, alldeles för stora för våra trädgårdar även om man faktiskt kring förra sekelskiftet på större gårdar ofta planterade lite exotiska barrträd som lärk och cembratall som prydnadsträd. Som tur är finns mängder av dvärgartade eller långsamväxande former av barrträd och dessa passar perfekt i våra trädgårdar.

Mycket[[wysiwyg_imageupload:53:]] att välja på

Idag har barrväxtsortimentet ökat enormt och det gäller speciellt de dvärg- och miniatyrväxande sorterna. I specialplantskolor kan finnas hundratals sorter och för den som blir biten och vill samla finns här alla möjligheter till en givande hobby. Den som nöjer sig med någr[[wysiwyg_imageupload:55:]]a få funktionella plantor har också mycket att hämta. De små barrväxterna är av naturliga skäl lätthanterliga. Om man behöver glesa ut sin plantering efter ett antal år så är det tämligen lätt att gräva upp en halvmeterhög gran och plantera den på ett nytt ställe, jämfört med att göra samma sak med en som är 3–4 meter hög.

Det säger sig självt att små barrväxter har andra användningsområden än stora. Och där får vi som sett äldre tiders barrplanteringar tänka om en del, framförallt när det gäller skala men även form och funktion. Snarare än att täcka stora slänter (där fungerar bergtallarna fortfarande bra, speciellt om de toppas) så handlar det om mindre ytor vid entréer, innergårdar, altaner, uteplatser, rabatter, murar, mindre slänter etc. Lite mer intensivt skötta ytor som man vill ska se representativa och inbjudande ut året runt. Man kombinerar gärna barrväxterna med prydnadsgräs, perenner, ljung och mindre buskar – japanska dvärglönnar är populära och även mindre rododendron och azaleor.

Miniatyrlandskap[[wysiwyg_imageupload:49:]]

För att få rätta känslan för hur dvärgbarrväxter ska användas kan man betrakta planteringen som ett landskap i miniatyr. Barrväxterna blir en sorts bonsaier, som stora träd fast i liten skala. För att få en harmonisk helhet kan man tänka på att kombinera olika former: vertikala, horisontella och även rundade. Här finns stort utrymme för konstnärlighet och kreativitet och en sådan plantering kan bli hur vacker och intagande som helst, med tämligen små medel.

En klassiker är det traditionella stenpartiet, och det finns alla möjligheter att utveckla ett sådant med miniatyrbarrväxter, och stenarna kan då symbolisera stora berg. Speciellt vackert blir det när kuddbildande barrväxter liksom anpassar sig till en klippskreva eller vinkel mellan några stenar och följer deras form. Japanerna använder ofta mossa, lavar och ormbunkar, speciellt i de skuggigare delarna, och där finns ett stort outforskat område för svenska trädgårdar. Där passar också gamla trästockar och rötter fint, gärna i kombination med torvblock för terrassering. I de soligare partierna kan man använda krypande perenner som taklök, fetblad, timjan, små floxarter med flera, vilka ju utmärkt ”gifter” sig med sten.

Vatten ska vi absolut inte glömma i sammanhanget. En mindre eller större damm blir en sjö, och en bäckfåra med rinnande vatten kan bli en bergsbäck eller flod.

Landskap i kruka

Du kan förstås också göra miniatyrlandskap i en bredare kruka eller i ett tråg, där man kombinerar riktigt små barrväxter med till exempel taklök, timjan och fetbladsarter. Det kan bli helt förtjusande och vara ett bra sätt att träna på sin formgivning innan man tar itu med större projekt. Jordblandningen bör innehålla rätt mycket grus och sand så att den inte blir för blöt, vilket ren torvjord lätt blir; den sjunker också ihop rätt snabbt. Fint är ju att täcka ytan i krukorna med singel eller liknande småsten.

Samplantering med buskar

Speciellt roligt är det, och vackert blir det, att kontrastera olika former och färger, och där kan man tänka på att barrväxter inte bara är gröna utan att det också finns ett fantastiskt urval av blå och gula barrväxter. Att spela med färg och form i en barrplantering är oerhört effektfullt och man kan och bör förstås även utnyttja blommor och blad hos andra växter.[[wysiwyg_imageupload:54:]]

Rött finns inte hos barrväxter, men kan hämtas hos till exempel japanska lönnar, men även hos berberis, smällspirea och perukbuske. Hos smällspirean finns även gula former som framhäver blåaktiga barrväxter väldigt fint. Samma sak gäller flera låga praktspireor, men även bland hassel och fläder hittar man intressanta bladfärger.

Hos en del buskar finns även vackra vinterfärger som man absolut kan utnyttja. Korneller finns till exempel med röda, gulgröna och orange grenverk. Höstfärger inte att förglömma, och där kan till exempel vingad benved nämnas med sin lysande röda färg. Praktiskt taget alla rönnar har vackra höstfärger och med sina bär blir de ytterligare vackra och utmärkta kompanjoner till barrväxterna.

Bland gräsen finns mycket att hämta och de kompletterar, genom sina skira blad och vindvajande vippor, barrväxternas mer statiska gestalter mycket fint. Blåsvingel har samma silvriga blå färg som blågranarna och kan med fördel användas som kompanjoner till dessa. Samma sak gäller silverhavre, fast då i lite större skala – den är mycket effektfull med sin fontänlika form. Fontänlik form har även blåtåtel och dess kusin jättetåtel.

Vill inte trängas

Vid all samplantering med barrväxter är det viktigt att inte låta växterna stå och trängas. En stor perenn som står och lutar sig mot en barrväxt under en hel säsong ger ofelbart ett ”svart hål” i barrväxten, där nytillväxten skuggas bort. Barrväxterna behöver luftighet och hela marken behöver inte vara täckt med växter, utan grus och sten eller barkflisor passar väldigt bra också.

Var trivs granarna?

[[wysiwyg_imageupload:44:]]

Granar växer bra i de flesta lägen men trivs oftast i skuggigare lägen och med fuktigare jord än tallar och enar, vilka är bäst för riktigt solstekta platser. Men granar med silverblått bladverk är också anpassade till soliga lägen, vilket kan vara bra att tänka på. I skuggiga lägen kan man utnyttja granarnas skuggtålighet och vissa arter, som sockertoppsgranen, kan bli solbränd om våren i ett gassigt läge. Det brukar dock reparera sig under sommaren, men kan se fult ut under en tid.

Granar växer bra i vanlig skogsmark så det är inte kinkigt med jorden; de klarar sig i pinnmo om så skulle vara, men naturligtvis växer de bättre och utvecklas optimalt om de får en något närings- rikare jord. Idealet är en mullblandad sandjord med något lerinslag, men toleranserna är som sagt vida. Har man en tung lera blandar man lämpligen upp den med mycket sand, grus och torv. Lågt pH-värde är inga problem och gör att det är lätt att samplantera med surjordsväxter som ljung och rododendron.