Dillpion eller herrgårdspion?

Det är inte helt enkelt alla gånger att veta vilken man har. Dillpionen, Paeonia tenuifolia, blandas allt som oftast ihop med herrgårdspionen, Paeonia x hybrida, som är en korsning mellan den sibiriska pionen Paeonia anomala och dillpionen och kan ha mer eller mindre finflikiga blad.

Dillpion har dillblad

Dillpion har blad som verkligen liknar dillblad, de är nåltunna med mörkgrön översida och blågrön undersida.

Det finns både enkla och dubbla sorter, den dubbla heter ’Plena’. Båda har mörkröda blommor, den enkla blir ca 30-50 cm hög, den dubbla något lägre. Även en rosa sort, ’Rosea’ finns. Dillpionens blommor står vanligen upprätt.

I mitten på den enkla, 5-10 cm breda blomman sitter en stor samling ståndare med gula pollenknappar, hos de dubbla har de flesta ståndarna blivit till kronblad.

Dillpionen är mycket härdig och klarar sig t o m zon 8.

Herrgårdspion har flikiga blad

Herrgårdspionen i sin tur har något mindre finflikiga blad. Den är lite mer robust till växtsättet, har lite mer blårödtonade blommor och förekommer ofta i gamla trädgårdar. Blommorna brukar vara mer eller mindre nickande.

Så trivs pion

Plantera pionen soligt men inte i fullt solgass och hetta. En luftig plats med lite vandrande skugga passar den bäst, det ger blommorna kraftigare färger och längre blomningstid.

Pioner gillar djup, näringsrik, fuktighetshållande men väldränerad jord som är något lerhaltig. Kalk gillar de också. Och så vattna vid behov, de gillar inte att torka ut! Gödsla på våren t.ex. med välbrunnen stallgödsel.

Vad är vandrande skugga?

Med vandrande skugga menar vi att träd, andra växter eller byggnader stänger ute solens strålar under vissa tider på dagen. Planteringar i vandrande skugga får alltså sol och lite skugga växelvis under dagen.