Det hänger på roten

Av Ann-Catrin Thor, trädgårdsrådgivare och trädgårdsdesigner **I samarbete med tidningen Hemträdgården** Beroende på växters livslängd utvecklas deras rotsystem olika kraftigt. **Ettåriga växter** har ett svagt utvecklat rotsystem. **Tvååriga växter**, som fingerborgsblomma och kungsljus, får redan första året en kraftig rot, ofta en pålrot. **Fleråriga växter** får kraftigare rotsystem, som perenner, där rötterna även är överlevnadsorgan under vintern. Därför är det viktigt är de inte står för vått vintertid, då kan rotsystemet ruttna bort. ## Rothåren gör jobbet Rothåren som finns på roten gör att den vatten- och näringsupptagande ytan förstoras. Rothåren är kortlivade och nybildas hela tiden i en smal zon nära rotspetsen. Ett talande exempel på hur omfattande ett rotsystem kan vara är detta, uppmätt hos en rågplanta: Endast fyra månader gammal har plantans rötter och rothår en sammanlagd längd som motsvarar avståndet från nordpolen till ekvatorn! Roten kan också fungera som ett viktigt lagringsorgan för vatten och energi. Exempel på detta ses hos vanliga växter som morot, kålrot och dahlia. Vid cellandningen (när socker tillsammans med syre används för att ge energi) bildas just den energi som behövs för att växten ska kunna ta upp vatten och näring via roten. Upptaget av växtnäring och vatten är alltså en mycket energikrävande process för växten, men en förutsättning för fotosyntesen, nyckeln till allt liv! Med fotosyntesens hjälp bildar växterna energirika föreningar som hos många växter kan lagras i växtens rotsystem, för framtida behov. Merparten av våra tvåhjärtbladiga växter har en huvudrot med sidorötter. En uppsvälld huvudrot kallas för pålrot. Enhjärtbladiga växter (som alla gräs) har däremot en annan typ av rotsystem som bildar en tät rotväv, likt ett knippe, bestående av många lika tunna rötter i ett gytter, kallat ett birotsystem. ## Rotens anpassning Växter som lever i saltrik miljö, främst vid Västkusten, måste därför ha ett anpassat rotsystem för att klara den saltmättade miljön. Växter som klarar sin tillväxt i salt miljö är till exempel marviol, sodaört, strandkål och strandaster, trift. I sandiga marker vid havet, binder gräs marken effektivt med sina välförgrenade och djupa rötter som bildas då växten söker efter vatten och näring i den torra sanden. Strandråg är ett exempel på en sådan växt. Alla levande celler måste ha syre för att upprätthålla sina livsprocesser. Syre är också nödvändig för närings- och vattenupptaget (se andningen ovan). Utan syre slutar växternas rötter att fungera. Växter som lever i miljöer där konstant syrebrist råder, har anpassat sig för den miljön, till exempel genom sinnrika system för transport av luft ner i roten. Näckrosen har t ex speciella luftkanaler som startar uppe vid flytbladen och som leder ner syre till roten. Täta, ofta låglänta jordar bestående av t ex lera eller silt är ofta mycket ogynnsamma växtmiljöer där många växter dör eller för en tynande tillvaro på grund av att roten inte får tillräckligt med syre, de lider av syrebrist. ## Rätt växt på rätt plats Härma naturen: vilka arter trivs i torr miljö? Vilka växer på strandängen? Ta kungsängsliljan som exempel: på våren växer den och blommar rikligt på översvämmade områden nära sjöar och åar. Längre fram på sommaren blir dessa områden oftast mycket torra: här har vi alltså en växt som klarar massor av fukt och massor av torka. Detsamma gäller även för kabblekan, som på försommaren blommar i ibland vattenfyllda dikeskanter, som kan bli extremt torra på sommaren! ## #Läs mer!# Bästa sätt att vattna rätt! **Läs mer om Riksförbundet Svensk Trädgård och Hemträdgården**