Delikata dvärglönnar

Japansk lönn har uråldriga traditioner som trädgårdsväxt, och en enorm variation av sorter har utvecklats under århundradena i Japan. Många av dessa är dvärgväxande och passar utmärkt i mindre trädgårdar, på innergårdar, på uteplatser och i andra lite exklusivare miljöer i trädgården. Det graciösa växtsättet med de ofta finflikade bladen ger stil och harmoni åt alla platser där den planteras.

Av Lars Forslin

Japansk lönn, Acer palmatum, är vanligen en stor buske eller ett litet träd, men det är en variabel art och i naturen finns en stor variation av former och färger inom arten. Troligen tog japanska trädgårdsmästare in dessa former i trädgårdarna och vårdade dem där och tog noga vara på avvikande former som man hittade i frösådder. Eftersom den japanska trädgårdskonsten i mycket handlar om att skapa ett stycke stiliserad och förädlad natur så kom speciellt miniatyrformerna av lönnar att uppskattas särskilt eftersom de passade utmärkt in i den japanska estetiken tillsammans med växter som tallar, körsbär, magnolior, bambu, azalea, kamelia, blåregn, iris och funkior.

Höstsymbol

Lönnar har ofta fantastiska höstfärger och den japanska lönnen är i det fallet extraordinär. Genom de vackra höstfärgerna blev lönnen betraktad som en symbol för hösten, på samma sätt som körsbärsblommorna symboliserar våren för japanerna. Den behagliga, milda hösten är japanernas favoritårstid, tillsammans med våren; men höstens skönhet förknippas också med djupare melankoliska och sorgliga känslor.

Användbar men delikat

De vanliga, upprättväxande formerna av japansk lönn blir som nämnts, mindre träd av ca 4–5 m höjd. Miniatyrformerna har oftast utbrett hängande grenverk och de största av dessa blir med tiden 2–3 meter höga, men många växer långsamt och är att betrakta som mindre buskar på upp till en meter. Som sådana är de tacksamma att sätta i blandade planteringar ihop med högre buskar och barrväxter bakom, och låga buskar och perenner bredvid och framför. Rotsystemet hos dvärglönnarna är nämligen inte alls särskilt påträngande utan dvärglönnarna kan samsas väl med andra växter.

Liksom de flesta lönnar uppskattar dvärglönnarna en mullrik jord som håller fukt. Eftersom bladverket ofta är mycket finflikigt och delikat kan det ta skada av för stark sol och blåst, då bladtopparna kan torka ut och brännas. Denna effekt kan mildras om man mullberikar jorden ordentligt med kompost, planteringsjord eller torvmull, samt planterar i ett skyddat, halvskuggigt läge. De grönbladiga sorterna kan fördra mer skugga än de rödbladiga, som åtminstone bör ha lite sol för att växa bra och för att få riktigt fin färg.

Man ska alltså tänka mullrik jord i en skogsglänta när man väljer plats. En bra form av skydd kan vara en större sten, som också magasinerar värme och utjämnar temperaturen. Det ser dessutom väldigt japanskt ut när man kombinerar en dvärglönn med sten: kontrasten mellan det vackra, skira bladverket och de bastanta, kantiga stenarna är utsökt. Det kan vara en eller flera stora stenar, det kan också vara i en klippträdgård eller slänt med mindre stenar. En slänt är utmärkt eftersom dvärglönnarna vill ha väl dränerat, så lerjord bör man absolut lätta upp med mycket mull och sand.

Kan klara zon 4

God dränering ger fina förutsättningar för god avmognad på hösten och därmed bra övervintring; i en blöt lerjord slutar inte växterna att växa i tid och fryser tillbaka i grenspetsarna under vintern. Det är allt viktigare att tänka på ju högre odlingszon man befinner sig i. Japanska lönnar är härdiga till zon 3, men har man fint lokalklimat och goda förutsättningar kan man nog lyckas även i zon 4, där man dock bör välja ett lite soligare läge och se till att det inte fattas vatten under sommaren. För att ytterligare hjälpa dvärglönnarna kan man täcka marken runt busken med bark eller flis; det isolerar i de fall man inte får något snötäcke.

Även fin i kruka

De japanska dvärglönnarna är vackra från vår till höst och deras skönhet gör sig mycket fint i vackra urnor på en uteplats. Även om du bor i ett mindre gynnat klimat så kan du alltså njuta av dem genom att ha dem i krukor som du tar in i en kall källare (0–5 grader) eller garage under vintern (inget ljus eller vatten behövs när de är avlövade). Självklart kan man krukodla dem även i mildare klimat och då kanske man inte ens behöver ta in dem. Om krukan är frostsäker och man bara räknar med någon enstaka minusgrad under vintern så kan det räcka med att ställa dem skyddat (zon 1), men säkrast är förstås att ta in dem eller att gräva ner klumpen i till exempel grönsakslandet över vintern.

Välj en stor kruka (15–20 liter) och lägg en dm singel eller lecakulor i botten för extra bra dränering. Fyll upp med kvalitativ planteringsjord som också den gärna kan ha lecakulor i sig; i annat fall kan man blanda 1/3 sand eller grus i jorden. Ställer man krukan i full sol måste man passa den med vatten i stort sett varje solig sommardag, men i skugga blir det förstås inte lika kinkigt.

Sorter

Den vanligaste japanska lönnen är troligen den rödbladiga och upprättväxande ’Atropurpureum’ som blir 4–5 meter hög och har 5–7-fingrade blad, liksom den vilda arten. ’Bloodgood’ är en annan upprättväxande rödbladig sort och ’Osakazuki’ en storvuxen grönbladig sort med fantastisk höstfärg.

Dvärgsorterna, som har ett paraplyliknande, hängande växtsätt, kan också ha liknande blad, men vanligare är de flikbladiga sorterna, med djupt inskurna och finflikiga blad längs bladnerverna, den gruppen kallas ’Dissectum’ och här finns ett många snarlika sorter, främst med skillnad i växtkraft och bladfärg. Det finns rent gröna sorter som ’Dissectum’ eller ’Dissectum viride’. Den sorten beskrevs f.ö. av Thunberg som trodde att det var en egen art, när det i själva verket var en trädgårdsform.

Det finns även rödbladiga former med samma finflikiga blad: ’Dissectum Nigrum’, ’Garnet’, ’Stella Rossa’, ’Crimson Queen’ och ’Inaba Shidare’. Dessutom finns det mellanformer med bara lätt rödanstrykning i kanterna och sorter som är rödaktiga vid utspring och som sedan blir grönare (’D. Rubrum’ resp. D. Rubrifolium’). ’Ornatum’ (kallas även ’D. atropurpureum’) är lite toppigare i formen och har rödbrun färg vid utspring, vilken förändras över växtsäsongen via brun, grön, rödaktig och den får slutligen en klart orange till gul höstfärg. Det finns också variegerade (vitbrokiga) sorter, som ’Asahi-zuru’. Sortimentet bara fortsätter, det finns uppemot 1000 sorter, dock vanligtvis några få olika standardsorter att välja på. Den som blir intresserad kan dock få tag på nästan vilken kombination av bladfärg och bladform som helst i specialplantskolor.

Det finns också liknande arter, dock inte alls med samma variation. En välkänd sådan är gyllenlönnen, Acer shiraswanum ’Aureum’, som med sina lysande limegula, solfjäderformade blad är vanlig att kombinera med rödbladiga sorter.

Planteringsförslag

En plantering där japanska lönnar ingår behöver inte vara komplicerad. Man kan lämpligen välja en låg marktäckare att plantera runt om så att lönnen får plats att breda ut sig med tiden. Lämpliga sådana kan vara skuggröna, waldstenia, hasselört eller skuggbräcka.

Att leka med kontrasterande bladformer och färger är alltid tacksamt och för en rödbladig och flikbladig lönn så kan man välja en limefärgad funkia och om lönnen är grön så kan rödbladig alunrot vara en fin kontrast.

I bakgrunden gör sig idegranar fint, eller kanske en tuja som ju klarar skuggan fint också. Annat vintergrönt kan vara järnek, buxbom eller rynkolvon, om man vill ha en större buske.

Bland skuggtåliga högre perenner finns många: parasollblad, rodgersia, vipprams och plymspirea är några få. Och glöm för all del inte ormbunkar.