Millenniets första sommar går inte till historien som särskilt angenäm och solig. Många minns den nog som ett enda långt regn, kryddat med översvämningsrapporter och supermygg. Men det började och slutade ändå ganska bra, med en fin, blomrik vår och en härlig september med fruktträd dignande av de vackraste äpplen.

Vårens buskar och träd bjöd på tidig och makalös blomning. Forsytior stod som gula flammor, prydnadsaplarna såg ut som luftig vispgrädde och på syrenerna doldes nästan bladen bland alla blomställningar. Det är delvis ett resultat av fjolårets fina milda höst, den tid då flera av de vedartade växterna anlägger sina blomknoppar. Buskar och träd har sedan också växt så det knakat där regnet varit ymnigt, så man förstår vilket vattenunderskott de ofta utsätts för trots att vi tycker vi vattnar så noga. Även om julivädret var grått och blött var det på sina håll ganska varmt i luften, något som säkert också gynnat tillväxten.

På försommaren var det inte lika behagligt, småplantor av blommor och grönsaker fick ingen fart utan stod mest och stampade i skurar och kyla. Lilafärgade blad tydde på fosforbrist, något som uppträder när jorden är för kall.

Fin frukt
Rönnbärsmalen lyste med sin frånvaro i år, så man behöver uppenbarligen inte misströsta efter ett år som 1999! Fruktskörden blev överlag riklig och fin, men många plommonträd skulle mått väl av att kartgallras ordentligt. Olyckliga trädgårdsägare ringde under september och beklagade sig över fläkta grenar. Det bästa man kan göra är att försöka skära till ett så rent och fint snitt som möjligt och sedan låta trädet läka såret av egen kraft. Undvik att smeta på salvor som i värsta fall kan kapsla in fukt, kanske med rötskador som följd.

Att äppelskörden blev så fin beror också på att äppelskorven uteblev på många håll. Skorven trivs visserligen med sommarfukt, men är väderleken torr och fin runt blomningsperioden - den tid när skorven sprids som mest - är chanserna goda att äpplena undgår smitta. En del sorter, t.ex. Signe Tillisch och Lobo, är mycket mottagliga för skorv och drabbas tyvärr ofta nästan oavsett väderlek.

Från några håll rapporteras om ovanligt mycket "korkrost" på plommon. Korkrost kallar man skador som uppstår på frukter vid frost i samband med knoppsprickningen. Det ser ut som strimmor eller ett bälte runt frukten. Orsaken till årets skador tycks emellertid inte ha samband med frost, eventuellt kan det bero på fukt som legat kvar länge på frukten och kylt ner den.

Svampig sommar
Många svampsjukdomar har trivs i blötan, inte minst olika bladfläcksvampar på t ex pion, syren, rönn, rosor och många andra prydnadsväxter. Samla ihop bladen så att de inte ligger kvar och sprider smitta, klipp bort angripna skott. Välj motståndskraftiga sorter, t ex för rosor och vinbär, och beskär så att buskarna hålls luftiga. På stora träd är det inte så mycket att göra utom att möjligen räfsa ihop nedfallna löv och beskära döda grenar. Dessa blad och skott kan läggas i komposten, men stoppa in dem ordentligt eller täck över med annat material.

Gråmögel är en annan svamp som gynnats. Den angriper ett stort antal växter, men skadebilden kan till en början se lite olika ut. När ett grått pälsludd slutligen växer fram ser man oftast ändå vad det är frågan om. Gråmögel börjar som regel i sår eller i gamla, vissnande växtdelar, och därifrån kan den växa över i frisk vävnad. Det gäller att vara snabb och plocka bort vissna blommor, frukter och bär så att svampen inte kan växa vidare. Vattna tidigt på dagen och odla inte för tätt. Lufta ordentligt i växthuset. Bekämpa eventuellt med det biologiska preparatet Binab-T.

Se upp med bladmöglet!
Potatisbladmöglet har också varit besvärligt i sommar. Svampen ger fläckar på bladen och blasten kan vissna ner, sporerna sköljs med regn ner till knölarna i jorden och ger upphov till brunröta. Smittan övervintrar i sjuka knölar som lagras eller som blivit kvar i potatislandet, men viktigt är att nu har man också hittat vilsporer i jorden, vilket innebär att svampen kan överleva där i flera år. Alla potatissorter i sortimentet är mer eller mindre mottagliga för potatisbladmögel. Men odlar man en riktigt tidigt sort (t ex Minerva, Rocket) som dessutom får förgro inomhus kan den bli skördeklar innan möglet slår till. Men så fort angrepp syns ska blasten klippas av och potatisen ligga kvar i jorden någon tid innan den skördas. Obs! Lägg inte blast med potatisbladmögel i komposten, eftersom eventuella vilsporer kan överleva där! Maj-Lis Pettersson tar i Fakta-Trädgård-Fritid nr 79 "Vad är potatisen angripen av?" upp detta och andra problem med potatis (se Kort & Gott i Hemträdgården 5-00).