Följ oss på Facebook
Fråga experterna
Nya frågor & svar
Kommande händelser
Aktuella händelser
Krönikor
Solljus som bländar. Dropp från taken men is som krasar under fötterna. Vårvintern är här. På torget står svarta plasthinkar med lysande färgklickar i alla nyanser. Tulpaner! Nu, om någon gång, är det dags att njuta av denna fantastiska blomma.
Min älsklingslitteratur just nu är frökataloger. Allt annat får ge vika, från dagens morgontidning till kvällens spännande deckare. Hur mycket fantasi, poesi och drömmar ryms inte i dessa oansenliga kataloger?
Trädgården ser oredig och rufsig ut. Marken ligger vitpudrad. Gräsmattan krasar under fötterna och infrusna höstlöv skymtar i vattenpölarnas istäcke. Fläderbuskarna spretar med sina nakna grenar. Ängen som var så prunkande i somras har säckat ihop i en trött hög av gulnade stänglar.
Plommonträdens gula löv har singlat och lagt sig på marken. Kastanjen står naken och kal och vid dess fot ligger högar av löv. Under äppelträden är gräsmattan knölig av nerfallna äpplen. Jag räfsar och räfsar.
Oktober är färgernas månad. Finns det nåt färgstarkare än en brinnande bokskog? Jag läste om en färgpsykolog som botade patienters själsliga krämpor genom att låta dem sitta i små rum badande i ljus av -beroende på slag av krämpa- en viss sorts färg.
Våren 1994 flyttade jag och min man till en by i Bergslagen. Vi hade köpt en liten kronojägargård med ladugård och 1 ha mark. Här skulle odlas morötter, potatis och blommor.
Tänk att man aldrig lär sig från år till år. Att allting mognar samtidigt, menar jag. Plommon, vaxbönor, tomater och gurkor, trädgården flödar över av skördeklara frukter och grönsaker.
Om det fanns en tävling "Den rörigaste trädgården", så vann jag. Här får allting växa och fröa av sig, så mycket det orkar. UTOM Kirskål, som jag försöker utrota, men det går inte. " Har du fått Kirskål i din trädgård…..sälj huset " lär det finnas ett kinesiskt ordspråk som säger! Jag vill inte sälja huset!
Ett gult löv singlar sakta till marken. Och ett till. Jag tittar upp i äppelträdets krona. Det är väl inte höst än? Nejdå, trädets lövverk är fortfarande grönt och äpplena som sitter i klungor har ännu inte blivit röda.
En julimorgon för sju år sedan vaknade jag efter första natten i vårt nyss inköpta hus. Jag gick ut i den halvt förvildade trädgården. Fåglar kvittrade, humlor surrade och överallt växte det gröna blad.
Gräset står decimeterhögt. Jag stirrar på perennerna som vuxit över en halv meter på fem dygn. Klematisen når ända upp till takfoten. Rabarberbladen brer ut sig som stora solfjädrar över grusgången. Irisens knoppar tycks svälla för varje sekund.
Visst är våren förväntans tid men också nyckfull och fylld med diverse överraskningar och obehagligheter. Först ville inte fröna med tagetes gro. Satte nya i ny jord. Samma elände. Glad sommar ändå.
Äntligen blommar min våräng. Gullvivor och vilda tulpaner nickar med sina blomhuvuden. Det doftar ljuvligt av gammeldags pingstliljor, skira tovsippor vippar bredvid frodig lungört. Över ängen dansar späda lövskuggor.
Jag älskar blåklockor. I vintras dog en kär vän och trädgårdsälskare. Han var en livlig person, med yvigt hår, som älskade det vilda och rufsiga, det oordnade och fria.
Dagsljuset strömmar in över frukostbordet. Att det redan är ljust så här tidigt, säger vi, när vi slår oss ner. Tänk att man blir lika förvånad år efter år över att ljuset faktiskt kommer tillbaka.
Krukväxter såg jag inte mycket till i Thailand. Detta är fel breddgrad att leva på tänker jag när duggregnet piskar i ansiktet och solen inte synts på flera dagar. Inte tillstymmelse till vår. Inte en grön knopp i sikte. Inte ett blad.
Jag tänker skriva trädgårdskrönikor om aktuella ämnen under det kommande året, och ta upp sådant som jag fått många frågor om och besvarat här på odla nu. Jag kommer att följa trädgårdsåret och berätta vad jag för tillfället håller på med.
Vintern är planeringens tid står det i trädgårdshandböckerna. Nu ska man passa på att tänka efter hur man vill ha det i trädgården nästa sommar. Fundera på vilka växter som ska flyttas och skissa på nya färgkombinationer. Alltså fram med pennor och skisspapper. Och en hög med trädgårdstidningar som inspiration.
Vinterträdgården står naken och avskalad. Trädens livsandar har krupit långt ner i rötterna och slumrar i skydd av jorden. Färgerna går i brunt och grått, i bästa fall vitt. Det är tyst och stilla. Doftlöst och kallt.
Som äppelallergiker har jag kvar minnet av hur ett äpple smakar, trots att det var länge sedan jag åt ett. Men jag äger ett ännu starkare minne, nämligen sommarens lek mellan äppelträden i mitt barndoms Finland.
Den urbana myten om storstadsmänniskan får sig en knäck då och då. Det är väl bondegenen som pirrar till och får högra handen att lägga ett exemplar av ”Lantlif” i kundvagnen på ICA! När genen gör sig gällande så tar jag tunnelbanan ut till Alvik och kolonilotten.
De flesta människor avskyr månaden november därför att den är så mörk. Själv tycker jag att november ibland kan vara riktigt bländande eftersom solen, när den väl är framme, står så lågt att den skiner rakt in i ögonen.
Det börjar glesna i trädgårdens grönska. De täta buskagen tunnas ut och ger nya siktlinjer. Solskenet nästlar sig igenom redan avlövade trädkronor. Vildvinets röda, läderlappar till löv ligger strödda på gräsmattan.
Förra veckan slog den till - första nattfrosten! Dödskyssen, i alla fall för squashen och blomsterbönorna. Vi hade frost varenda natt fem dagar i streck, och som kallast blev det -5 grader.
Ännu värmer solen. Ännu står träden gröna och ännu surrar humlor och flugor. Än är det sommar. I alla fall sensommar. Ännu går det att plocka buketter av krasse, ringblommor och sömntutor. Underbara buketter i starka orange, gula och röda toner.
Det rasslar sakta i de ockrafärgade sädesfälten. Stora almar står trötta och dammiga, inte ett löv rör sig. De flesta sommargäster har åkt hem, barnens rop har tystnat och bilarna försvunnit.