Tålamod ska man inte ha för mycket av.
Då får man aldrig något gjort.

Som trädgårdsälskare tillhör man ett otåligt släkte, nervösa som rashästar, när växtvärken sätter in framåt vårvintern. Långt innan snö och tjäle gjort sitt, är fönstren belamrade med burkar och byttor fulla med olika sorters frösådder.

Denna såiver som kallas förkultivering har många fördelar. Framför allt är den ett fint sätt att vinna tid. Många växter måste få tjuvstarta inomhus för att hinna bli klara under den korta svenska sommaren. Ju längre norrut i landet man kommer desto viktigare blir förkultiveringen.

Förodlar man plantor så har växterna en hyfsad storlek när säsongen är inne, och verkligen kan utnyttja den intensiva sommaren. Dessutom kan man med förkultivering få en tidigare blomning och skörd.

Det finns mycket som lönar sig att så inomhus så man har kraftiga plantor när utesäsongen till sist står för dörren. Allt från februarivinterns rotselleri - en sävlig växt som behöver månader för att växa till utplanteringsstorlek - till gurka och squash som klarar samma uppgift på ett par veckor.

Själv förkultiverar jag all kål, purjolök, rotselleri, nya zeeländsk spenat, kryddväxter, bladselleri, tomat, majs, paprika, gurka, squash och andra växthusgrödor, bönor, och alla sommarblommor. Även de som det står på påsen att de ska sås på friland. Följer man råden på påsen betyder det att man får en onödigt kort blomning, eftersom sommaren kommer så snabbt.

Allt behöver man inte ha inomhus. Sommarblommorna som kan sås direkt brukar jag förkultivera i drivbänken eller växthuset. För även om man kan så dem direkt i rabatten så tycker jag att man har stora fördelar av att sätta ut dem som plantor istället.

Framför allt slipper man bekymret med gallring när man sätter ut plantor istället. Det är nästan omöjligt att så lika glest som blommorna egentligen ska stå. Alltså sår man alldeles för tätt. Och när plantorna är små och ska gallras, känns det avigt att rensa bort nästan allt, så de små, små groddplantorna hamnar på 20-30 centimeters avstånd från varann. Det ser ju ut som en öken i rabatten, och det känns så fel att riva upp alla de fina små plantorna. Den fantasi finns inte som gör att man gallrar till fullt avstånd. Följden blir att blommorna kommer att växa alldeles för tätt, och så blir de taniga och eländiga istället för de välutvecklade exemplar som frestar på fröpåsens fyrfärgsomslag. När man sätter ut plantor blir det mycket enklare att sätta dem på de rekommenderade avstånden.

Dessutom slipper man med försådd leta ihjäl sig efter frösådden bland tjocka ogräsmassor. Man kan göra en ordentlig ogräsrensning innan planteringen, och det går snabbt att skyffla bort allt ogräs med rensjärnet eftersom man inte behöver passa på några sårader, och sen har plantorna fått ett stort försprång mot de ogräs som gror under sommaren.

En annan fördel med plantuppdragning är att man spar otroligt mycket frön. Med plantor behöver man inte gallra i landet. Vill man ha tio vitkålsplantor sår man 20 frön, en enda fröpåse räcker i flera år. En inte oväsentlig besparing, för fröer är dyra. Inte räknat per påse, men vill man ha ett helt sortiment av grönsaker och blommor, blir det åtskilliga hundralappar.

Utplantering kan också vara ett sätt att slippa bekymmer med jordloppor och andra små skadegörare tuggar i sig frösådden när groddarna är späda, men inte förmår göra någon större skada på stora plantor.

Tillbaka                                         Nästa sida

Inledning
Plantuppdragning
Inneväxthus
Frögroning
Sådd
Krukor
Förgro potatis