Namnet staketdruva är ganska etablerat, men det är en felöversättning. Det kommer från det estniska ordet aed, som betyder både trädgård och inhägnad, staket. Egentligen skulle det heta trädgårdsvin, inte staketvin.

De labruskasorter som säljs hos oss kommer vanligen från Baltikum. Det finns även labruskasorter i Kanada och USA . För några år sedan fanns det i stort sett endast 3-4 sorter i handeln, dessa salufördes oftast bara som röda, blå och gröna staketdruvor. Nu finns det cirka 20 olika namnsorter att välja mellan, alla finns dock inte på ett och samma ställe.

Förutom att de är härdiga, upp till zon 5 beroende på sort, är labruskavinet också motståndskraftigt mot sjukdomar.

Alla staketdruvor gillar en kemiskt sur jord, liknande den som används för Rododendron. Det finns säckar med rododendronjord att köpa, den passar alltså bra även för staketdruvorna.

Hur man beskär och sköter sina stockar finns det en bra beskrivning att läsa här:
http://www.odla.nu/bar/vindruvor.shtml

Staketdruvorna ger små, nätta druvor med ett tjockt skal och med frisk, fruktig arom och "vild" smak som vinkännare kallar för "foxy". De flesta är inte så söta som vanliga druvor, och kanske inte så jättepopulära som just bordsdruvor, även om många är tillräckligt söta för att kunna ätas direkt från stocken.

Man kan göra jättegoda geléer och varför inte vin av dem.

Själv har jag tre av de äldre sorterna, 'Beta', 'Sukribe' och 'Zilga' och jag brukar använda dem till just gelé. Det blir tre olika färger: 'Sukribe' ger en ljusgrön, frisk gelé, 'Zilga' ger mörkrosa gelé och 'Beta' som mognar sist, ger mörkt purpurröd gelé. Jag får koka i tre omgångar eftersom de mognar på olika tider.

Så här går det till:
Jag plockar druvorna och tar bort ev. skrumpna druvor och rensar skräpet, repar druvorna i en kastrull och krossar dem lätt med potatismosjärnet. Kokar upp och låter puttra med en skvätt vatten tills de saftat sig ordentligt. Sedan silar jag av saften, mäter den och droppar i lite saft från en citron. Häller saft och syltsocker (dosering för gelé står att läsa på förpackningen) i en ren kastrull och kokar upp igen, skummar av och häller i rena, varma småburkar. Gott att ha till höstens kötträtter eller på det rostade frukostbrödet.

Här följer några av de staketdruvor som numera finns i handeln:

'Spulga' får rödlila druvor med söt smak

'Sukribe' får kryddiga, gröna druvor, bra till gelé

'Zilga' är kraftigtväxande och ger små, blåa, söta druvor i stora klasar

'Ivan' får små, blåa, syrliga druvor

'Beta' får mörkblåa, små druvor med sötsyrlig smak

'Supaga' har ljusgula, söta druvor i lösa klasar

'Veldze' har ljusgröna druvor av god kvalité

'Guna' har söta, röda, aromatiska druvor

'Himrod' får söta, gulgröna, nästan kärnfria druvor

'Glenora' har mörkröda, kärnfria, söta druvor, mognar tidigt

'Nordica' har röda, syrliga druvor, kraftigväxande stock

'Schuyler' har blåa, söta druvor i stora klasar

'Aurore' har gröna druvor med gult skinn, är välsmakande och rikbärande, tidig

'Vanessa' får röda, kärnlösa druvor med söt smak
'Marechal Foch' har små, blåa druvor, tidig

'Remaily Seedless' har kärnfria, ljusgröna frukter, mycket produktiv

'Suffolk Red' får röda, stora, söta, kärnfria dessertdruvor

'Sukribe'

'Beta'

'Zilga'

'Sukribe', skörd

Svenssons vingelé