Snabbväxande buskar, lövfällande

Publicerad: 2002-04-30

Så till den andra delen av vår serie om snabbväxare - här presenteras lövfällande buskar.

Buskar är oftast första hjälpen för en helt öppen gårdsplan där det inte finns någonting alls i växtväg som kan ge lä och insynsskydd, eller om man har en öppen strand eller åker intill så att man drabbas hårt av blåsten.

Man kan också plantera några snabbväxande buskar som skydd till de mer långsamtväxande, ömtåligare växter man planterat medan dessa växer upp. Sedan tar man bort de snabbväxande buskarna när de ömtåligare är starka nog att klara själva.

Gemensamt för de flesta snabbväxande buskarna är att man vanligen behöver gallra för att hålla dem i bra växt. De unga skotten blommar också bättre. Detta gäller dock ej för lönnar.

Här listar jag några "snabba" buskar, en del finns även som stamträd.

Välj gärna de väl beprövade, virusfria E-plantorna som de flesta av dessa buskar finns att få som.

Acer ginnala, (syn. Acer tataricum ssp. ginnala) ginnalalönn. Kan fås både i busk- och stamform, båda har gracilt växtsätt. I trädform upp till 6 m hög och hälften så bred, i flerstammig buskform oftast lägre. 3-flikiga, ljust gröna blad som får en mycket vacker, karminröd höstfärg. Blommar med väldoftande, gulvita blomklasar i maj. Zon 4.

Acer tataricum, rysk lönn. Liknande växtsätt och lika stor som föregående. En tålig lönn som i trädform får en vacker, bred, rundad krona utan att man behöver klippa den. I buskform bildar den flerstammiga, höga buskar. Bladen är flikiga bara som unga och lönnen får roliga, röda, "lönnäsor" på våren. Zon 5.

Alnus maximowiczii, japansk buskal, är en tålig buske som passar särskilt på platser som är något fuktiga. Växer som en flerstammig, stor buske med grova stammar och kraftiga grenar, alltså en bra skyddsbuske mot kalla vindar från havet och som skydd för mer ömtåliga buskar. Kan bli upp till 8 m hög och går t.o.m. zon 3.

Amelanchier, häggmispel, i arter och sorter. De här lär vara snabbväxarnas rekordhållare, för dessa buskar bildar ordentliga insyns- och vindskydd på bara något år. Det är rätt så tåliga buskar som nöjer sig med de flesta trädgårdsjordar, även om en väldränerad, något fuktig humusjord är att föredra om man vill ha ett vackert, snabbt resultat.

Här presenterar jag de bästa sorterna för ändamålet:

A. alnifolia, bärhäggmispel. Blir en upp till 3-4 m hög, tätvuxen buske som växer rakt upprätt. Blommar med vita blommor i april-maj och bladen spricker samtidigt med blomningen och är då mjukt bronsbruna, senare gröna. Mycket dekorativ, liksom de svartröda bären på hösten i samklang med bladens fina höstfärg. Fin till smala häckar och som vind- och insynsskydd, samt som friväxande i större buskplanteringar. Zon 5

A. laevis, kopparhäggmispel, blir 2-3 m hög och är mycket dekorativ med sin vackra lövsprickning och blomning tidigt på våren. Får svartröda bär och lysande höstfärg på hösten. En sort finns i trädform och heter 'Ballerina', sirlig och vacker. Zon 6.

A. lamarckii, prakthäggmispel, upp till 5 m hög. Stor, vacker och yvig buske och liksom de ovannämnda arterna, har den en tidig bladsprickning och blomning, vackra svartröda bär och fin höstfärg. Zon 5.

A. spicata, häggmispel. Tålig och härdig, mycket snabbväxande buske med upprätt, smalt växtsätt, upp till 5 m. Bra häckväxt då den skickar upp mängder av rotskott och därmed håller sig tät. Tål dessutom bra att klippas. En norsk sort, 'Moelv', är mer rikblommig och får bättre höstfärg än arten. Zon 6.

Caracana arborescens, sibirisk ärtbuske, häckkaragan. Här lönar det sig verkligen att välja den virusrensade E-plantan C. arborescens fk. Noraström E som är friskare än de gamla sorterna, som lätt drabbas av mjöldagg. Det är en snabbvuxen, mycket tålig buske eller ett mindre träd, upp till 6 m hög. Ljuvligt ljust gulgröna, nya blad tidigt på våren och små, gula "ärtblommor" på försommaren och små "ärtskidor" på hösten.
Används ofta till klippta häckar eftersom den får rotskott, men kan också fungera friväxande i buskage eller som solitär i stamform. Zon 7.

Det finns flera namnsorter med skilda egenskaper:

'Lorbergii' kallas fjäderkaragan så den har mycket flikiga blad. Den kan fås både i busk- och stamform. Zon 7.

'Nana' är en låg buske, främst till stenpartier. Zon 5.

'Pendula' kallas hängkaragan och bildar ett intressant litet träd, 2-3 m högt, med grenar som hänger ner från toppen i solfjädersform och det är därmed vackert som solitär.

Cotoneaster, oxbär, i arter och sorter, hör också till de snabbare växterna. Här handlar det främst om häckar, som hos häckoxbär, C. lucidus, och släntväxter, då där finns många låg- och bredväxande sorter.

En som lämpar sig bra till slänter är C. dammeri, krypoxbär, vars långa revor snabbt kan täcka stora ytor. Den blir bara någon dm hög men revorna kan bli 1,5 långa. Den kan också spaljeras mot en spaljé eller över en stor sten och snabbt täcka denna. I de varmare zonerna är den ofta nästan vintergrön och den har vackra vita blommor på våren och röda bär på hösten.

Det finns flera namnsorter, nämner här 'Coral Beauty', zon 3, och 'Eichholz', lövfällande, zon 5, som båda är låga, krypande växter.

C. x suecicus 'Skogholm' liknar föregående sorter men blir ca. 1 m hög och är delvis vintergrön. Breder ut sig, men grenarna spretar uppåt. Zon 3.

C. horizontalis, lingonoxbär, är ytterligare en bra marktäckare, kul t.ex. på murkrön där den kastar sig neråt med sina platta grenar som sitter i fiskbensform och är översållade med röda bär på hösten! Kan även spaljeras mot en mur, då "klättrar" grenarna uppåt i bred solfjädersform istället. Zon 4.

C. integerrimus, tyskt oxbär, kan också användas till slänter men kan även stå på platt mark och då bilda en upp till 2 hög buske med spretiga grenar. Zon 6.

C. nanchan, klippoxbär är ytterligare en bred- och lågväxande släntväxt. Större, röda bär tidigt på hösten och den har fin höstfärg. Zon 4.

C. divaricus, spärroxbär, är en yvig, anspråkslös buske med spretiga grenar, upp till 3 m hög. Den kan även användas som häck. Den får en röd, häftig höstfärg och röda bär på hösten. Zon 3.

Det tidigare nämnda häckoxbäret, C. lucidus, är naturligtvis utmärkt till häck såsom namnet antyder. Kan bli 3 m hög men mår bra av att hållas lägre genom klippning. Zon 7.

C. multiflorus, flockoxbär, kan bli upp till 4 m hög och växer glest. Blommar rikt och har följaktligen massor med röda bär på hösten liksom en fin, gul höstfärg.

Lonicera caerulea, blåtry. Den här busken går på många ställen där inget annat fungerar, då den är både anspråkslös och tålig. Dock vill den inte stå alltför torrt, annars har den inga större krav på jorden. En snabbväxande skyddsväxt och som samplanteringsväxt i större buskage. Har små blommor på våren och får blåsvarta, något giftiga bär till hösten. Blir upp till 2 m hög och klarar sig t.o.m. zon 8.

Även släktingen L. maackii, koreatry, är mycket anspråkslös och fungerar i samma lägen som föregående. Kan bli 5 m hög och klara sig upp till zon 5.

Vackra, rosa blommor på våren följda av något giftiga, röda bär har L. syringantha, syrentry. Också denna är anspråkslös men vill helst stå i soligt läge. Bildar snabbt vackra, helst friväxande, skyddshäckar och vindfångare. Upp till 1,5 m hög och zon 5.

L. tatarica, rosentry, har också vackra blommor och röda bär, men denna buske är mycket robustare än föregående, upp till 3 m hög. Klarar zon 5-6 beroende på sorten.

Ljuvligt doftande Philadelphus coronarius, luktschersmin, den fylldblommiga P. x virginalis, kameliaschersmin och den tuffaste, P. lewisii 'Waterton', norrlandsschersmin är mycket vanliga i våra trädgårdar, även om många har blandat ihop namnet med Jasmin, som är något helt annat.

Dessa buskar vill gärna stå i näringsrika jordar med sol en stor del av dagen, även om de klarar halvskuggiga lägen, där de dock blommar sämre. Båda passar i samplanteringar, som insynsskydd och även som en bred, hög häck, gärna friväxande. Gallring behövs dock med några års mellanrum så att unga skott bildas då dessa blommar bättre. De bildar stora, yviga buskar upp till 3 m höga, med något hängande växtsätt. Zon 5 för den första, zon 4 för den andra och norrlandsversionen klarar även zon 6.

Prunus padus, hägg och dess rosablommande, rödbladiga form 'Colorata', blodhägg, är rätt snabba av sig. Kan fås både som buske och som stamträd.

Av häggen köp gärna de virusrensade E-plantorna, som säljs under eget namn, såsom 'Laila E', som går upp till zon 8.

Häggen bildar en upp till 8 m hög, flerstammig buske eller träd med vackert, upprätt växtsätt och fin, slät bark. I maj blir den översållad av vita, starkt doftande blomklasar som åtföljs av svarta bär. Passar bra som solitär eller i större buskage och även som häck.

Ribes odoratum, gullrisp, doftrisp, är en ganska gles buske med ljusgröna blad och doftande, gula blommor på våren och svartblåa, ätliga bär senare.

Då den grönskar tidigt med fräscha, gulgröna unga blad, är den vacker i samplanteringar framför högre buskar, doftrispen blir ju bara upp till 2 m hög. Den är rätt härdig, zon 6, och anspråkslös av sig. En dansk namnsort, 'Fuma' finns i handeln, den har överhängande grenar och mycket stark doft. Zon 4.

Det finns även snabbväxande buskrosor, varav Rosa rugosa, vresros, lär vara en av de bästa för skyddsplantering. Det finns ett stort antal namnsorter, några kan man läsa om här: Buskrosor

När man talar om snabbväxare, kan man inte låta bli att tala om rosenhallon, Rubus odoratus, även om en varningens ord är på plats då den är mycket invasiv! Men har man gott om plats så är den dock mycket vacker med sina stora, ludna "hallonblad" och stora rosa blommor. Bildar ibland röda, ätliga bär som dock inte smakar lika bra som hallonets. Man sköter busken som ett hallon, dvs. man klipper bort de skott som blommat då den blommar endast på årsskotten. Rosenhallon är lika tålig som sin kusin hallon och blir upp till 2 m hög där den trivs. Står gärna soligt eller i vandrande halvskugga. Härdig till zon 5.

Salix acutifolia, daggvide, bildar snabbt upp till 5 m höga, täta men gracila buskar som kan användas som vindskydd i blåsiga lägen, gärna vid stranden. Barken är vackert rödfärgad med "dagg", bladen smala och på våren pryds buskarna av vita videkissar. Zon 6.

Sorten 'Pendulifolia' är en han-sort med hängande, tunna grenar och vackra vita videkissar på våren.

Många andra videsorter är också lämpliga till snabbväxande skyddsbuskage.

Sambucus nigra, fläder, är en ståtlig buske som växer snabbt och blir stor, upp till 6 meter hög. Den är tålig och anspråkslös men blir bäst i näringsrik, gärna kalkhaltig jord. Passar bra som insynsskydd, i större buskage och som solitär. Blommar med doftande, krämfärgade blommor på försommaren, det surrar massor med bin och humlor i dess blommor och det resulterar i svartblåa, vackra bärklasar till hösten som man kan göra saft av. Man kan göra saft av blommorna också.

Här finns några vackra namnsorter som dock brukar bli lägre än arten.

'Aurea' har gula blad, 'Marginata' har gröna blad med vita kanter, 'Purpurea' som kallas purpurfläder, har purpurgröna blad och rosa blommor, och så den nya, kanske vackraste av alla, 'Black Beauty', som har mörka, svartpurpurfärgade blad och kontrasterande ljusrosa blommor. Zon 3-4.

Kusinen druvfläder, S. racemosa, får däremot röda bär som är något giftiga, så dem skall man alltså inte blanda ihop med den äkta fläderns, som har svartblåa bär! Zon 4.

Druvfläder är annars en vacker, lika snabbväxande buske. Det finns några namnsorter: 'Sutherland Golden' har flikiga, gula blad och är mycket dekorativ. 'Plumosa Aurea' har ännu flikigare, likaså gula blad.

Snöbär, Symphoricarpus albus ssp. laevigata, är en lägre buske, upp till 2 m hög, som är mycket användbar i varierande lägen, även i svåra sådana, där inget annat trivs. Den har tämligen tätt, upprätt växtsätt med tunna grenar som böjer sig neråt av vikten av de vita, vackra bären på hösten. Skjuter rikligt med rotskott så man får passa den noga om man inte vill att den skall bilda stora snår. Passar även som häck men blir vackrast friväxande.
Zon 6.

Acer tataricum ssp. ginnala