Text & Bilder Björn Johansson för pink'ego
Faktagranskare Uno Åkerö

Introduktion
sidan 1 av 4

- Men, det är ju svårt att odla orkidéer! Det är en av de vanligaste kommentarerna jag får från de besökare jag möter i mitt arbete i Åkerös orkidéers butik, och på mässor och utställningar.

- Men, de är fina, jättefina, tillägger sedan de flesta.

Och visst, båda påståendena är riktiga. (Eller förresten, det finns faktiskt orkidéer ”bara en mor kan älska”). Men det är bara svårt att odla orkidéer om man ej hittar en sort som passar en själv, och den miljö man vill ge den.

Trots att orkidéerna är ett av världens största växtsläkten, med över 20’000 arter, och en massa korsningar, är i stora drag alla orkidéer identiska. T.ex. är alla orkidéer enhjärtbladiga, vilket betyder att alla bladnerver ligger parallella i bladet. Blommorna är likaså de väldigt lika, om man tittar på uppbyggnaden.

Alla orkidéblommor är, precis som sina släktingar, liljorna, uppdelade i tre yttre och tre inre kronblad. Men, liljorna är symetriska, vilket inte orkidéer är. De yttre tre kronbladen hos orkidéerna kallas för sepaler, och är oftast ganska lika varandra. De tre inre kronbladen är helt osymmetriska. De två övre av dessa kallas petaler, och det tredje är ombildat till en läpp. Denna är oftast mycket framträdande, och det är till stora delar den som ger orkidéblommor sin stora skönhet, och sitt exotiska utseende. Ibland, t.ex. hos vår Guckusko, är läppen ännu mer ombildad, nu till en ’sko’.

1 2 3 4 Nästa sida