Saintpaulia och Streptocarpus

Publicerad: 2002-02-28

Vi har varit hos en odlare, Bengts Handelsträdgård, och tittat på storodling av saintpaulior och kornettblommor.

Vad många namnsorter det finns, även om odlarna förstås bara väljer en bråkdel av alla som erbjuds.

Saintpaulian lär vara den allra vanligaste krukväxten i våra hem, de flesta har eller har haft den någon gång.

Följaktligen så betraktas den av många som slit- och slängblomma efter att den har slutat blomma, även om den både kan blomma om och bli större och vackrare om man sköter om den. Den kräver inte mycket men ger mycket åter.

Du har säkert köpt eller fått en blommande planta. Gör så här för att spara den även efter blomningen. Både saintpaulia och kornettblomma har liknande krav och sköts ungefär på samma sätt.

Placering:
Ljust hela året men ej i direkt sol från mars till och med september, så att de inte blir skadade av den starka solen. Ett ljust österfönster passar då bra.

Extra belysning med hjälp av lysrör som färgmässigt ligger så nära naturligt ljus som möjligt och ger ca. 8000 lux i 14-16 timmar/dygn är effektivt och gör så att växterna orkar blomma även under andra årstider.

Normal rumstemperatur på ca. 22-24 grader passar bra till saintpaulian, men den tycker inte om att stå på en fönsterbräda med ett hett element rakt under! Lite svalare nattemperatur på ca. 20 grader gillas också.

Kornettblomman tål något svalare placering och svagare ljus än saintpaulian.

Den kan få gula blad på vintern, det är en naturlig reaktion att växten gör sig av med den yttersta tredjedelen på ett eller flera blad.

Skötsel:
Ge den svag gödning med starkt utspätt gödningsmedel så länge den blommar. Det finns även specialgödning i handeln.

Kornettblomman tål något starkare gödning än saintpaulian och allmänt så växer den utan hämningar om den trivs och den kan tydligen bli hur stor som helst.

Vattna försiktigt med ljummet vatten med pH ca. 7, ej på bladen, underifrån är bättre.

Kallt vatten gör att cellerna kan skadas och bladen kan få bruna fläckar. Detta kan undvikas om vattnet har samma temperatur som den omgivande luften. Håll ej plantorna för fuktiga, rötterna skall även ha luft! Många fler saintpaulior har vattnats ihjäl än torkat ihjäl! Vattna ännu mindre under vintern och gödsla inte då.

Klipp av överblommade blommor nere vid markytan, dra inte, för då kan en del av bladfästet följa med.

När plantan har slutat blomma, kan du byta jord och ge den en aning större kruka. Men ta inte för stor kruka, den trivs bättre när den växer något trångt! Tumregeln är att krukan skall vara en tredjedel av plantans bredd. Om krukan är större än plantan och man sedan vattnar lite för mycket ökar risken att rötterna ruttnar.

En högklassig, väldränerad blomjord med minileca och gärna även perlit i passar bra. Viktigt är att jorden är lätt och porös för att undvika att de tunna rötterna dränks om man råkar vattna för mycket.

Streptocarpus finns i fler arter med skilt utseende i odling än saintpaulian, där den största skillnaden utgörs av plantans storlek: det finns allt från mikromini med en diameter på några cm till jättar på närmare halvmetern!
Men dessa specialsorter syns ytterst sällan om ens någon enstaka gång i handeln hos oss, utan man får bli medlem i någon av intresseföreningarna om man vill ha tag i de mer udda sorterna.

Nämnas bör dock att det nu allt oftare dyker upp i handeln enbladiga Streptocarpus. Det är skamligt, tycker jag, att varken deras etiketter eller personalen nämner att de dör efter blomningen efter 1-1½ år och att man inte kan föröka dem genom att plantera en bit blad. Man får försöka sätta frö, men en stor del verkar vara hybrider som inte kan producera grobart frö.

Det finns långt fler växter än bara saintpaulia och kornettblomma i den stora växtfamiljen Gesneriaceae, som skämtsamt kallas "krukväxtfamiljen", eftersom de flesta av familjens c:a 3700 arter är utomordentligt lämpade för inomhusodling. Det finns också ett par små träd och ett 20-tal stenpartiväxter i denna familj.

Förökning

Saintpaulia:
Dela plantan på våren till en rosett, då blommar den bättre. De borttagna bitarna kan naturligtvis planteras i egna små krukor. Man kan även föröka den med bladsticklingar: man tar ett blad, planterar det i lätt jord, ej för djupt, och drar en plastpåse med andningshål över. Snart spirar det nya blad ur jorden och när de är tillräckligt stora, knipsar man av moderbladet eller använder ev. om det igen.

Kornettblomma:
Förutom att dela plantan, kan man ta ca. 3-5 cm långa bladbitar som rotar sig lätt. Man kan också dela ett blad mitt itu utefter huvudbladnerven och plantera delarna liggande, då kan de rota sig på flera ställen och man får många nya plantor.

Skador och odjur:
För mycket närsalter i jorden är inte bra, de kan orsaka gula blad. Skulle det hända och du inte ser några skadedjur så kan du pröva med att spola igenom krukan med ljummet vatten upprepade gånger. Efter detta vattna sparsamt, då jorden ju är ordentligt genomvattnad.

Den kan även drabbas av rothalsröta genom en svamp som heter Phytophthora sp.

Ta omedelbart bort de smittade exemplaren och släng dem, men EJ i komposten. Rengör och desinficera omgivningen noga innan nya växter införskaffas.

Mörka trädgårdstrips och amerikansk blomtrips kan också orsaka skador. Bladskaften och ibland även bladen ser silvriga ut och tripsavföring syns som små svarta prickar.

Ibland kan även vanliga bladlöss kalasa på bladen, särskilt hos kornettblomman. Pröva att vattna med Bionim, (http://www.bionim.com) eller spruta med såpsprit från apoteket. Nyp också bort alla silvriga blad och ha ihjäl alla kryp du ser.

Läs mer:
Fröförökningens mödor
Nytrendiga Saintpaulior

Saintpaulia 'Marita'